Är livsinställning eller kost viktigast?

Ju mer jag arbetar inom kost och hälsa, och särskilt med klienter, desto mer börjar jag fundera på vad som egentligen gör att man förflyttar sig mellan hälsa och ohälsa. Som ingenjör i botten har jag dragning till att vilja förstå hur saker och ting fungerar – på riktigt! Jag vill veta exakt hur processen ser ut. Men min andra sida, den mer andliga och spirituella delen har istället respekt för hur våra tankar påverkar oss. Detta är o andra sidan inte särskilt långt från vetenskapen det heller då exempelvis placebo är något som tas stor hänsyn till i studier. Men där vill man snarare inte ha en placebo-effekt för att veta den verkliga effekten. Om man nu kan skilja dessa två åt.

Så vad är det som förflyttar oss på detta kontinuum av hälsa och ohälsa? Är det vad vi faktiskt gör eller är det hur vi ser på vad vi gör? Jag tror att båda spelar in och att det är omöjligt att säga vilken som har störst effekt. Äter man superhälsosamt men ändå oroar sig för allt, för att bli sjuk, för att ingenting är tillräckligt bra och kanske främst för att man själv inte är tillräckligt bra – ja då har det förstås negativa konsekvenser i kroppen. Äter man däremot skräpmat, älskar vad man gör om dagarna, är nyfiken och ständigt utvecklar sig – då tror jag att man ändå kan klara sig hyfsat.

Det bästa är förstås att både äta hälsosamt, träna och att se till att man gillar hur man lever. För vad som än händer oss så är det vi som väljer hur vi reagerar på det. Det kan förstås vara provocerande för många, men det är det enda vi kan kontrollera – vår reaktion. Och det går att kontrollera sina tankar, det går att aktivt välja. Men man måste lära känna sig själv för att veta vad som triggar vad – vad triggar en positiv kaskad av känslor och vad triggar en negativ kaskad – och vilka verktyg kan man ta till? 

Jag var en person som naturligt hade en “negativ” fallenhet förr vilket förstås blev värre när jag blev sjuk. Inte för att jag tyckte synd om mig själv utan för att jag inte orkade någonting. Jag har fått träna mig till ett nytt sätt att se på livet, och där underlättade en kostomläggning väldigt mycket. Det gav mig mer energi och kraft. Jag fick helt enkelt tillgång till en mycket större del av mig själv än vad jag tidigare haft. 

Jag väljer att tro att saker som händer är till för att lära oss någonting. Jag tror att det vi får är vad vi behöver, inte nödvändigtvis vad vi vill. Med det sagt får vi ibland mer och bättre än vad vi visste att vi ville ha.

De klienter som har förmågan att se värdet i vad som händer dem, hur jobbigt det än kan verka i stunden, är de som får störst och snabbast resultat. Tvärtom så har jag tyvärr haft klienter som har en bild av sig själva av att de aldrig kommer att bli bättre, att de har dåliga gener och att livet behandlar dem orättvist. Att deras situation helt och hållet beror på omständigheter. Ibland kan jag lyckas få de på andra tankar, att se det från ett annat perspektiv. Men ett par har jag inte nått fram till. Deras tankesätt har varit fast och orubbligt i att lycka och framgång uteslutande beror på händelser och inte på den egna reaktionen. Dessa blir heller aldrig, eller sällan av med sina besvär.

Så är våra tankar i vår kropp, eller är vår kropp i våra tankar? Jag tror att det är omöjligt att skilja dessa åt. Vart fäster du blicken? 

/M

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.