Insulin och glukostranportörer!

Symptom på sjukdom eller orsaken bakom sjukdom?

Jag märker att det fortfarande är ett stort fokus på symptom, och jag skulle vilja slänga upp den frågan i luften lite. Har man verkligen en autoimmunitet för att man har ett för överaktivt immunförsvar? Får man artros för att man har använt sina leder för mycket? Har man verkligen sköldkörtelproblem för att man har brist på sköldkörtelhormoner (eller levaxin)? Har man astma pga för lite kortison? Har man inflammation för att man tagit för lite inflammationshämmande? Är man överviktig för att man rör sig för lite?

 

Vore det inte mer intressant om vi frågar oss varför immunförsvaret är överaktivt vid autoimmunitet? Är det ens "överaktivt" eller är det bara aktivt för att det finns något den faktiskt vill bli av med? Om vi hade fått artros av att vi rörde oss för mycket så hade det ju uppstått hos 100% av alla aktiva själar? Varför har kroppen dragit ner på produktionen av sköldkörtelhormoner när den faktiskt har möjligheten att producera dem helt på egen hand? Varför drar luftrören ihop sig vid astma? Varför uppstår inflammation i tex knän, rygg osv? Varför är övervikt så fruktansvärt svårt att bli av med för vissa?

 

Det är fortfarande så mycket fokus på att dämpa och lindra symptom. Men som sagt, är det inte bättre att titta längre än så. Kan det vara så att orsaken bakom många olika sjukdomar faktiskt är densamma? Eller åtminstone liknande. Jag är ju av tron att  symptomen tar sig uttryck där vi har vår svagaste länk, dvs där vi genetiskt sätt är svaga. Det kan därför visa sig som reumatism, depression, diabetes, parkinson, hudproblem, fibromyalgi osv... om det får gå för långt! Men orsaken kan fortfarande vara "samma". Ska vi verkligen gå in och mixtra med symptomet då? Vore det inte säkrare att leta efter orsaken och rätta till den. Kroppen är ett symptom, att fylla på med levaxin vid sköldkörtelbekymmer är bara en tillfällig "quickfix" och kommer förmodligen att göra så att kroppen visar andra symptom i framtiden. Liksom cellgifter eller biologiska läkemedel vid autoimmunitet. Varför är det så? Jo för att problemet fortfarande kvarstår, man har bara plåstrat om symptomet.

 

Läkarkåren är helt fantastisk, utan dem hade jag förmodligen haft proteser lite här och där istället för en enda steloperation. Däremot så är det DU som är expert på din kropp, och när det kommer till kroniska tillstånd så är det bara du själv som kan hitta lösningen. Är inte det fantastiskt?

 

Vad styr vårt liv - Gener eller miljö? Ja, faktiskt så är det endast 10% av vår hälsa som beror på gener, medan 90% styrs av livsstil. Är inte det ännu mer fantastiskt? (Tyvärr ärver vi ju ofta inte bara gener utan även livsstil av våra föräldrar.)

 

/M

Påverkar mental inställning risken för sjukdom?

Påverkar mental inställning risken för sjukdom?

Jag har nog mer eller mindre alltid trott på "vinnarskalle" över fysiska förutsättningar. Det ligger mycket i vad buddha sa, att man blir vad man tänker, och enligt min erfarenhet vill huvudet alltid ge upp långt innan kroppen. Nu verkar dessutom en Norsk studie bevisa detta! De testade nämligen om oro för sjukdom i större grad leder till sjukdom, och i detta fallet hjärtsjukdom. Så påverkar mental inställning risken för sjukdom? Ska man tro studien så är det ett stort ja på den frågan.

 

I den här studien följde man 7052 norrmän i 12 års tid för att se om de som oroade sig för att bli sjuka, ofta också blev sjuka. De personer som ansågs ha störst "hypokondri" följdes i 20 års tid, vilket blev totalt 700 personer. Resultatet? De som oroade sig hade 70% högre risk för att bli sjuka än de som inte oroade sig.

 

Personligen så tror jag inte att det bara rör sig om att oroa sig, utan i allra högsta grad även om inställning. Cancer, demens och muskelsvaghet är alla exempel på sådant som de flesta anser vara en naturlig del av åldrandet. Vem har bestämt det? Det finns mängder med 100+-åringar som inte vet detta och därför ligger i rabatten på knäna och rensar ogräs. (Åtminstone i så kallade "blue zones", där människor i genomsnitt lever längre.) Är det så att det man inte vet har man inte ont av?! De missade att de egentligen borde glömma av att rensa rabatten, och allra minst ens kunna komma utanför huset för egen maskin.

Är det så enkelt som att man kan tänka sig frisk? Kanske inte, man behöver ju förmodligen leva en hyfsat hälsosam livsstil också. Utan att oroa sig... dock!

 

Tänk på att det är helheten som räknas, och inte detaljer!

 

Om man ska göra snedsteg eller avsteg så kan man lika gärna njuta av det. Du lägger dig på soffan en kväll istället för en löptur, eller äter den där kakan istället för en frukt. Sålänge det inte händer alltför ofta så är det väl inte hela världen, men om du ska ha dåligt samvete för att ligga på soffan så kan du lika gärna snöra på dig skorna. Jag avskyr "slöseri med tid", som när man varken njuter eller gör något vettigt. Antingen så gör man något, eller så gör man det inte.

 

En god vän sa till mig för många, många år sedan att man aldrig ska göra något med två tankar 🙂 

/M

fokus är allt nedstämdhet depression

Fokus är allt!

Man byter ju ämnen att skriva om utefter vad man försöker "fixa" i sitt eget liv. Jag har arbetat mycket med både min fysiska och psykiska hälsa de senaste åren, därav inlägg om fokus och känslor. När jag var yngre, både när ledgångsreumatismen var som värst och strax innan den bröt ut så var jag ganska ofta nedstämd. Kanske berodde det på inflammation, kanske på mig som person. Vem vet! Hur som helst så är jag inte en nedstämd person nuförtiden, och jag är definitivt aldrig deprimerad. Man kontrollerar själv vad man känner. Varje dag.

 

Hur man lever sitt liv idag är ett direkt resultat av vad man har fokuserat på de senaste åren. 

Varför blir man deprimerad? Deprimerad blir man när man fokuserar alldeles för mycket på sig själv. Hur gärna man än vill intala sig att det beror på yttre omständigheter, så är det inte sant. Man är deprimerad för att man känner sig otillräcklig, övergiven, svag eller för att man ser sig själv som ett offer eller en dålig förälder osv. Oavsett vad så handlar det om en själv. Hur man ser sig själv. Det handlar om fokus. Som så mycket annat så är fokus en träningssak. Man kan träna sig i att vara både ledsen och glad. Övning ger färdighet. Det svåra är bara att många skyddar sin "rätt" att vara deprimerade, och även om de säger att de inte vill vara det, så är det den känslan de känner igen, och helst stannar i. Ledsenhet, självömkan och ilska byts av om vart annat. Ledsen som i sorg kan man ju dock vara, men sorg och depression är inte samma sak.

 

Man kan använda sig av många olika verktyg för att mota bort nedstämdhet, och en så enkel sak som hållning gör ganska mycket. Träning och bra kost är absolut inte att underskatta, men viktigast är som sagt fokus. Vad fokuserar du på? Hur identifierar du dig själv? Vad säger du till dig själv? Kryp ur dig själv en stund, och öppna ögonen för vad som finns runt om.

 

Mindset... man måste veta att man själv har kontroll över sitt liv, och det gör man genom att inte göra någon känsla, glad som ledsen (!) beroende av yttre omständigheter.

/M

depression kan orsakas av inflammation

Depression kan orsakas av inflammation

Fler och fler studier görs på depression och dess samband med inflammation. Kan depression orsakas av inflammation? Är depression i så fall ett symptom och inte en sjukdom? Är depression fysiskt snarare än psykiskt?

 

Det är sedan tidigare känt att deprimerade personer har en högre inflammationsgrad i hjärnan än de som inte är deprimerade, vilket även gäller de som är bipolära. Detta skulle kunna tolkas som att inflammation är en följd av depression, och inte nödvändigtvis en orsak, men nu verkar forskare luta åt att det senare faktiskt kan vara fallet. Även personer med autoimmuna sjukdomar har nämligen en betydligt högre risk för depression än andra efter sitt insjuknande, dvs efter det att inflammationsgraden redan är hög. Därtill så verkar antiinflammatoriska läkemedel förbättra tillståndet hos deprimerade.

 

Jag har läst en del tidigare om att inflammation utarmar nivåerna av serotonin i hjärnan, ett av kroppens måbrahormoner. Dock så visar långt ifrån alla patienter med depression låga nivåer av serotonin, och inte heller dopamin och noradrenalin. En obalans bland hormoner är därför sannolikt inte hela sanningen.

 

Cytokiner är en grupp signalsubstanser som främst tillverkas av immunceller, men också av bindväv. De har olika uppgifter i kroppen och signalerar bland annat celler till att producera både inflammatoriska och antiinflammatoriska substanser. Men de påverkar också vår hjärna på en mängd andra sätt genom att till exempel reglera vår sömn, och påverka nybildandet av hjärnceller! Cytokiner främjar och hindrar varandra i ett komplext system, och exakt hur detta fungerar är ännu inte helt kartlagt, men man tror att de proinflammatoriska cytokinerna påverkar vår sinnesstämning.

 

Vad orsakar inflammation? Först och främst infektioner. Såklart! Men en högprocessad kost fylld av dåliga fetter, socker och spannmål är en av de största bakomliggande faktorerna, och särskilt till den kroniska "låggradiga" inflammation som ofattbart många har idag. Annat som inverkar är övervikt, stress, sömnbrist bristande mag- och tarmhälsa och stillasittande vilka alla är enormt inflammatoriska.

 

Tänk vad fantastiskt om man i framtiden kan skriva ut recept i form av kostscheman fyllda med makrill, smör, olivolja, grönkål, gurkmeja och rödbetor istället för antidepressiva! Och lite barfotaskogspromenader på det.

/M

Genetik och sjukdom

Vet ni att mindre än 1% av all sjukdom orsakas av våra gener? Genetik och sjukdom behöver alltså inte hänga ihop. Gener kontrollerar INTE ditt liv. Underbart!

 

Men om det inte är gener som är orsaken bakom sjukdom, eller för den delen högt hårfäste eller rynkor, vad är det då? Vi ärver material från våra föräldrar i form av DNA, men det är vi som individer som bestämmer hur vi ska använda det, och det gör vi medvetet eller omedvetet genom vår livsstil. Vi är våra egna byggmästare! Det är nämligen signaler i miljön runt om varje cell, som styr genernas uttryck, dvs vilka som slås av och på. Signalerna beror på vår livsstil, kost, attityd, beteende, fysiska aktivitet och våra tankar.

 

Tyvärr ärver de flesta inte bara gener från sina föräldrar, utan även beteende, attityd och livsstil. Det betyder dock inte att vi har ett bestämt "öde", och oundvikligen hamnar i våra föräldrars fotspår. Eller mor- och farföräldrar heller för den delen. Ändrar vi livsstil, ändrar vi också utkomst.

 

Så vad påverkar våra gener negativt? Stress är en stor faktor! Liksom attityd, tankar och beteende, samt kost och träning. Man kan aldrig springa sig ifrån en dålig kost, men man kan i viss mån äta sig ifrån en sittandes livsstil. Kost påverkar alltså mer än träning, även om man inte kommer hela vägen utan fysisk aktivitet. Men som sagt är stress, tankar och beteende de allra största faktorerna till vad våra gener uttrycker.

 

Det jag har skrivit om ovan kallas för epigenetik, vilket är mitt absoluta favoritämne. Vi kan på ett medvetet plan styra vår kropps välbefinnande, både mentalt och fysiskt, till en extremt hög grad. Detta ger oss en enorm frihet! Helt fantastiskt. Visst inverkar gener fortfarande, tex hur lång du ska bli och vilken hud-, ögon- och hårfärg du får. Men de inverkar inte på det viktiga, nämligen vår mentala och fysiska hälsa, eller hur "smarta" vi blir.

 

Bruce Ames är en passionerad professor inom biokemi och molekylärbiologi som på senare år har fokuserat på epigenetikens roll i åldrande tillsammans med sin "lärling" Rhonda Patrick, som även hon har stor passion för hur kost och livsstil påverkar våra gener. Bruce Lipton är också han en stor spelare (och vetenskapsman) inom det här området, och var nog (?) före Bruce Ames med att forska inom epigenetiken. Bruce Ames är för övrigt hela 88 år stolt och står fortfarande i labbet, medan Bruce Lipton "bara" är 71 år, och även han är fortfarande högst aktiv med föreläsningar och annat.

/M

balansera ditt kortisol

Balansera ditt kortisol!

Förra inlägget handlade om vad som händer i kroppen vid stress och högt kortisol, nu kommer lite tips på hur man naturligt kan sänka det. Såhär kan du balansera ditt kortisol:

 

  • Träning - Gärna styrketräning eller något man tycker är roligt! Dock ska man vara försiktig med för långa cardiopass eller crossfit när kortisolet är off.
  • Kost - Välj mindre högprocessad mat, socker och snabba kolhydrater, och mer naturlig mat då gifter i kosten stressar kroppen. Kortisol är ett steroidhormon, precis som könshormonerna, och består av fett varför rikligt med bra fetter i kosten stöder produktion och hormonbalans.
  • Dra ner på alkoholen. Sluta helst helt under en period.
  • Sluta med kaffet.
  • Kramas eller se till att få en ordentlig massage med jämna mellanrum. Oxytocin är "kärlekshormonet" som utsöndras vid beröring och som effektivt sänker kortisol.
  • Skriv tacksamhetsdagbok varje dag - 3 saker du är tacksam för! Att flytta fokus från det jobbiga till det bra tränar huvudet att se på livet lite annorlunda.
  • Få en orgasm! Jajjemän! Detta gäller särskilt för kvinnor som utsöndrar betydligt mer oxytocin vid orgasm än män, vilket som jag skrev ovan - sänker kortisol!
  • Häng lite i naturen. Gärna barfota!
  • Umgås med vänner. (Utan telefoner och iPads).
  • Mindfulness i form av yoga, promenader, dans, simma, meditation... vad som än passar dig!
  • Roliga saker är avstressande, tråkiga och framför allt "måsten" är stressande.

 

Att rent allmänt äta en näringsrik kost är oerhört viktigt, men det finns också vissa tillskott som "snabbar" på det hela, nämligen:

  • Vitamin C - Ta gärna i pulverform i ca 1-3 veckor. Vitamin C ska cyklas, och inte tas regelbundet.
  • Fiskolja (funkar för allt 😉 ) - Välj en flytande variant, exempelvis fiskleverolja och förvara i kylen. 1 msk per dag brukar vara lämpligt.
  • Aminosyran Glycin - Sänker effektivt kortisol och förbättrar sömn. Ta 1-2 tsk innan läggdags.

 

Somliga tycker också att ginseng eller rosenrot kan hjälpa, men här får man prova sig fram vad man själv tycker fungerar.

 

Att ha det stressigt på jobbet är en sak, det kan man träna sig i att koppla bort när man går därifrån, men att ha en psykisk stress är inte lika lätt! Det är ingenting som man kan gå hem ifrån. Oavsett miljö så finns det där. Jag är ingen psykiatriker men jag har levt med en hel del psykisk stress under åren, och det enda tipset jag kan ge, som fungerar, är att möta skiten. Fullt ut! Att försöka "sluta tänka" eller sysselsätta sig med något annat är inte hållbart i längden. Man måste våga känna de obehagliga känslorna hela vägen, och acceptera att de är här just nu. Precis som med alla känslor. De är flyktiga och tillfälliga. Med lite träning så går man efter en stund över från att känna in, till att bli en "åskådare" där man mer objektivt kan bedöma varför, hur och när det blev som det blev. Man kan också välja vilken känsla man vill fortsätta dagen i. Meditation, yoga, promenader... det finns många verktyg till att lära sig att landa.

 

Ni vet säkert sedan tidigare att jag tycker att allt börjar inifrån, och det gäller även stress. Stress beror inte på yttre omständigheter, det beror på ens egen reaktion på de omständigheterna. Man kan inte hjälpa vad som händer runt omkring sig, men man har 100% kontroll över hur man reagerar, och därmed vilka känslor och sinnesstämningar man tar på sig. Jag säger inte att det är enkelt att bestämma sig för att vara glad istället för att vara nedstämd och stressad, men det är fortfarande ett eget val man gör. Enkelt är ju snarare att välja nedstämdhet och stress över glädje, i tron om att det är pga yttre omständigheter.

/M

hur påverkar stress kroppen, balansera ditt kortisol

Hur påverkar stress kroppen?

Jag har skrivit många gånger innan om hur viktigt kortisol är för en välfungerande kropp, och hur viktigt det är att det ligger på rätt nivå. Både för lågt och för högt kroniskt kortisol ger en kaskad av otrevliga symptom, och påverkar dessutom en mängd andra hormoner och signalsubstanser vilka ger ännu mer otrevliga symptom. Hur påverkar stress kroppen?

 

HÖGT KORTISOL

Kroniskt högt kortisol får man av stress, oavsett om den är psykisk eller fysisk, medveten eller omedveten. Det kan bero på många saker på både arbetet eller hemma där prestationsångest, osäkerhet, ekonomiska bekymmer, hög arbetsbörda, dödsfall och sjukdom är exempel som inverkar. Eller så kanske man "bara" inte trivs. Trivs med livet, arbete, där man bor eller sin partner... faktorerna är många, och samverkar oftast.

 

LÅGT KORTISOL

Vad är ett lågt kortisol? Då har en dysfunktion i binjurarna uppstått vilket kan vara en följd av för att man haft för högt kortisol för länge. Läget kan i de fallen förbättras med livsstil och kost. Undantag för lågt kortisol är givetvis sjukdomar så som Addisons, där binjurarna av andra skäl inte tillverkar kortisol.

 

SYMPTOM & KONSEKVENSER

Exempel på symptom av stress är många; depression eller nedstämdhet, håglöshet och utmattning, dåligt minne, viktuppgång, sköldkörtelproblem, konstant söt- och/eller saltsug, ångest, hudåkommor, problem med matsmältningen, aptitlöshet, otålighet, sömnlöshet, ilska, irritation och en bortglömd sexlust. För kvinnor kan menstruationscykeln bli lidande.

 

Det räcker dock inte där, för vad som också sker är att muskler, skelett och bindväv bryts ner, blodtryck ökar, blodcirkulation minskar till vävnad förutom skelettmuskulatur, blodsockerkontroll försämras, risken för hjärt- och kärlsjukdom ökar, immunförsvaret försämras och en hel del hormoner dras med ner. Vi börjar helt enkelt åldras mycket snabbare än vad vi bör, både kroppsligt och mentalt. Långsiktig hälsa bortprioriteras för kortsiktig överlevnad. Hjärnan degraderas och huden blir slapp och rynkig. Bland annat. Faktum är telomererna blir kortare av långvarig stress, dvs de små skydden, "hjälmen" om man så vill, i ändarna på varje DNA-kedja. Ju kortare telomerer, desto högre biologisk ålder och ju högre risk för cancer har man.

 

Kortisol påverkar alltså hela kroppen, och att leva i stress är knappast ett ställe man vill befinna sig på under någon länge period.

 

KOST & KORTISOL

Över till kost, som ju är den här bloggens passion! Det är nämligen inte enbart är psykisk och fysisk stress som kan orsaka förhöjda nivåer av kortisol, och kronisk stress, utan även mat kan göra detta. Precis lika bra! Mycket snabba kolhydrater i form av bröd, pizza, godis, läsk, juice osv är nämligen enormt stressande för kroppen! Först gör kakorna att insulinet rusar ut i blodet, och städar undan blodsockret. Men det gör det lite för bra, vilket resulterar i en ordentlig dal. Då behöver kroppen utsöndra kortisol för att hjälpa till att akut höja blodsockret. Material för en höjning av blodsockret kommer av delvis lagrat glykogen men också muskler, bindväv och skelett. Förresten, vad äter folk gärna när de redan är stressade? Ofta smörgåsar, kakor, godis, energidrycker och kaffe. Ett glas vin för att varva ner på kvällen. Samtliga är kortisolhöjande. Vilken röra! Vad som är hönan och vad som är ägget suddas med tiden ut.

 

Även gifter i kosten stressar kroppen eftersom den då måste arbeta hårt för att bli av med dem, vilket gäller snabbmat, tillsatser, spannmål och all påhittad och högprocessad mat.

 

Personligen så får jag inga märkbara symptom av den kroniska stressen, och med det menar jag att jag inte blir inåtvänd, gråtfärdig, otrevlig, nedstämd, arg, full av bortförklaringar och alltid snörvlig och sjuk. Ingen ser på mig om jag är stressad. Utåt sett är jag lugn. Däremot så sitter mina symptom under ytan och dinglar med benen i form av sömnproblem (major sådana!), viktuppgång, rastlöshet och svårt att varva ner och släppa tankar. Det är när man behöver meditation och yoga som mest, som det oftast är svårast att utöva...

 

TESTER

Det finns tester att göra för att se om man har ett högt kortisol eller inte, och jag rekommenderar att i samma veva testa hormonet DHEA för att verkligen få en bra bild över hur binjurarna mår. Werlabs har exempelvis sådana tester, länk HÄR, för ett väldigt rimligt pris dessutom. Kortisol ska vara högt på morgonen, för att sedan avta under dagen. Morgonpigga personer, så som jag, har ett väldigt högt kortisol på morgonen varför vi fyllda med glädje och förväntan svingar oss ur sängen vid soluppgången. För ett morgonsim. Jag älskar mitt morgonsim. Andra kanske har lite lägre på morgonkvisten. Båda är normala, och huvudsaken är att kortisolet varken stiger eller håller en jämn nivå utmed dagen.

 

Det var lite om orsaker bakom ett högt kortisol. I nästa inlägg kommer jag att skriva om konkreta tips på hur man kan balansera sitt kortisol och vända eländet 🙂

/M

Orsaker bakom sjukdom

Orsaker bakom sjukdom

I förra inlägget skrev jag om orsaker bakom sjukdom, eller rättare sagt en av orsakerna - nämligen den man påverkar själv. Dock så står det förstås inte ensamt bakom startknappen för kroniska sjukdomar, utan det finns (förenklat) två stycken till faktorer. I min mening. Nämligen:

 

  • Genetik
  • Mag- och tarmhälsa
  • Trigger - fysiskt eller psykiskt trauma

 

Orsaker bakom kronisk sjukdom är alltså beroende av vad man har för gener, men framför allt hur dessa gener uttrycks! Faktorer som påverkar genuttryck (fenotyper) är kost, gifter, fysisk aktivitet och psykisk hälsa. Och självklart psykisk ohälsa.

 

Att genetik spelar in är ju inte särskilt konstigt. Att bära gener för något innebär ju att man har en högre risk för att uttrycka just den sjukdomen, oavsett om det är ledgångsreumatism, Alzheimers, diabetes, bipolär sjukdom, celiaki osv. Men det betyder inte att man måste uttrycka sjukdomen. Gener behöver helt enkelt inte vara aktiverade, vilket gör frågan "vad aktiverar genen" ännu mer intressant. Detta kallas för epigenetik, och epi betyder "på" medan genetik ju står för ärftlighetslära. Det syftar alltså på hur DNA läses av och uttrycks, inte vad som faktiskt "står" i DNAt, och epigenom kan överrösta de gener som nedärvts. Man är alltså inte offer för vad man ärvt av sina föräldrar. Kost, gifter och fysisk aktivitet är exempel på faktorer som styr detta, och det finns en mängd olika siffror på till vilken grad man kan styra utkomsten av genuttryck. Exakta siffror har vi tyvärr inte (än!), men vad vi vet är att det är en betydande andel som går att påverka själv. Kanske ända upp till 75-80% vilket verkligen sätter oss själva i förarsätet.

 

Då går vi vidare till magen. Att ha problem med magen börjar ju bli en riktig epidemi där symptom som uppblåsthet, förstoppning, diarré, smärtor eller sura uppstötningar är en vardag för många. Men det måste inte te sig i uttryck som sådana uppenbara symptom. Huvudvärk, trötthet, nedstämdhet, allergier, ledvärk och hudproblem kan vara andra tecken på att det inte fungerar som det ska. Mag- och tarmhälsa spelar helt enkelt en väldigt central roll i hur vi mår, och det gör den bland annat genom en stark påverkan på immunförsvaret som sitter i just magen, men också genom vagusnerven som är direktlänken till hjärnan där det skickas budskap hela tiden. Att se över vad man stoppar i munnen kan därför påverka betydligt mer än vad man upplever i enbart mag- och tarmregionen.

 

Den sista faktorn skrev jag om sist, är "triggern". Jag skrev att jag har orsakat mig själv sjukdom vilket säkerligen inte går hem hos alla. Men med det sagt, så menar jag inte att jag gjorde det medvetet. Förstås! Med triggar menas exempelvis en typ av trauma, både i form av en fysisk skada, eller en psykisk skada. Det kan vara ett brutet ben, en infektion, en depression, hög stress, en stor sorg... och som med allt annat så är det sällan en enda sak, utan en kombination av händelser. Det gör det så himla svårt att själv peka på problemet. Det är då man måste gräva lite! I sig själv.

/M

mindfulness testa dina hormoner gratis

Låt huvudet hänga med

I sommar är det fyra år sedan som jag började att arbeta med min fysiska hälsa "på riktigt", dvs väldigt aktivt genom kost och träning. Framför allt kost. Det jag har lärt mig, både genom mig själv och av att coacha andra, är att varken kost eller träning är de största faktorerna för hur man mår fysiskt. Den största faktorn är mental hälsa.

 

De två första åren var jag extremt fokuserad på att äta rätt, och jag lyssnade in mig på kroppens signaler för att kunna tolka vad jag mådde som bäst av, och vad jag inte tålde alls, eller bara tålde i rimliga mängder. Jag trodde att nyckeln till att bli frisk var 95% kost och 5% träning. Vad fel jag hade! Kost och träning är jätteviktigt, men det löser inte problemet om man inte först har arbetat med grunden. Varför blev jag egentligen sjuk? För många delicatos arraksbollar (favoriten på den tiden!) kanske inte ensamt låg bakom. Eller för den sakens skull min brutna armbåge som läkarna trodde var triggern. Visst bidrog det, men det gjorde också något annat, och det i betydligt högre grad dessutom - nämligen vad som hände i mitt huvud!

 

Jag har alltid varit duktig i skolan, och jag gick ut från både grundskolan och gymnasiet med höga betyg. Man kan nog säga att jag var högpresterande på det jag bestämde mig för. Ville jag något så gjorde jag det, och bra också. Jag skolkade visserligen bort en stor del av gymnasiet, särskilt de två sista åren men jag lyckades ändå kamma hem majoriteten av mina betyg som MVG. Om ni tror att jag partade bort den tiden så tror ni fel, jag spenderade nämligen min tid på fyrens bibliotek i Kungsbacka. Där läste jag. Massor. Facklitteratur i fysiologi och medicin mestadels, men också alternativmedicin. Det är ganska jobbigt att vara högpresterande och samtidigt inte ha en aning om vad man vill. Eller veta vad man är bra på! Egentligen. Jag trodde ju att ingenjör var mitt yrke, eftersom jag var bra på matte och mekanik, varför jag också valde det spåret på universitetet sedan. Jag trodde lite fel.

 

Men det fanns såklart en annan bidragande faktor också, mer än att jag inte riktigt visste åt vilket håll jag skulle springa, och det var mina ätstörningar i sena tonåren. Många tjejer, och killar också för den delen, har väl i för sig brottats med en skev relation till mat någon gång i livet. Mitt höll i sig ganska länge, och "högpresterande" som jag var, så hade jag en jäkla självdisciplin och drog bland annat på mig stressfrakturer i fötterna efter för mycket löpning. Jag kommer ihåg när jag fick mina första cellgifter som jag själv skulle ta som sprutor en gång i veckan någonstans i fettvävnaden på kroppen. Sjuksköterskan var väldigt fundersam om exakt var jag skulle göra det, och hur skulle jag lyckas variera ställe? Jag hade tydligen inte så mycket fett på kroppen.

 

Nog om det. Min poäng är att det inte bara räcker med att jobba med sin fysiska kropp, utan man behöver också jobba med sin mentala hälsa. Mindfulness om man så vill. Vi har ju faktiskt inget riktigt bra svenskt ord för det. Hur som helst så blev jag inte symptomfri förrän jag hade tagit tag i både kropp och hjärnspöken.

 

Vad som pågår i huvudet, ger sig uttryck i kroppen. Alltid! Men det fina i kråksången är ju att du själv kan sätta dig i förarsätet och styra både ditt mentala och fysiska välbefinnande.

 

Det är verkligen ordentligt obekvämt att lära känna sidor hos sig själv som man är mindre stolt över. Men om man inte vet vad, hur och varför så är det ju väldigt svårt att förändra! Så jag valde de obekväma stunderna. Såklart. Det positiva är ju att såna stunder blir färre och färre, medan jag bara blir bättre och bättre 😉

 

Perfekt blir man aldrig förstås, men man ska ju hålla sig sysselsatt också i några decennier till framöver! Tänker jag.

/M