Struktur och ordning?

Ja det behöver vi i vår lilla familj. Stuktur och ordning när det kommer till måltider. En av våra akilleshälar utöver våra sporadiska träningsperioder, så är det ingen riktig planering kring maten. Vi handlar vad vi känner för när vi handlar, och äter sedan därefter. Lite vad vi känner för alltså. Frukost är väl den enda måltid som vi är hyfsat förberedda på. Varje dag sitter nämligen hela familjen samlade på morgonen med ett levande ljus (och ett par elektriska). Himla trevlig start på dagen! Åtminstone fram tills jag och Ola hamnar i någon djup diskussion varpå Ask blir rastlös och demonstrativt börjar kasta champinjoner på golvet. Han får lära sig prata snart så han kan delta. Även om han visserligen kan artikulera nej oerhört väl.

Man bör väl vara lite förberedd även på middag kan man tycka, den kommer ju ändå varje dag. Troget. Och då menar jag middag som i kvällsmål, inte skånsk middag som i lunch. Problemet har varit att när jag kommer hem från jobbet så är det skiftbyte på ögårdsvägen och då går Ola ut och jobbar en stund i snickeriet. Men från och med idag ska vi börja använda vår fina tavla hemma och skriva upp veckomeny. Klockan 17.00 kommer en middag att serveras som lagas av valfri och tillgänglig person. Men därtill ska det finnas färdiga, färgglada och fruktansvärt goda sallader i kylen. Jag ska helt enkelt göra allt det som jag alltid rekommenderar till mina klienter. “Förbered så blir det enkelt”. Jo men visst. Verkligen.

Hur som helst så vill jag ändå påpeka att det går att äta hälsosamt trots att man inte planerar. Jag har lyckats i 6 år! Ola i 4 år. Det måste inte vara jobbigt och tidskrävande, för jag kan lova att vi inte lägger mer tid på matlagning än någon annan familj. Vår hemlighet är istället att vi endast har bra grejer hemma – både i skafferi, frys och kyl – och har man det så blir det bara bra grejer i maten. (Däremot kanske struktur medför mer variation). Shit goes in, shit comes out som man säger. Fast tvärtom förstås.

/M

 

Den perfekta dieten

Den perfekta dieten

Jag skrev i gårdagens inlägg om att en kosthållning är väldigt individuell. Mer exakt skrev jag: “Vi har olika behov, gener men även vår historia är olika. Hur har vi behandlat våra kroppar fram tills idag? Vad har vi ätit, druckit, hur har vi stressat, har vi haft ätstörningar eller något annat självdestruktivt beteende, hur har vi sovit och hur har vi rört på oss? Det är alla faktorer som spelar in i vad den optimala kosthållningen är för dig just idag. Och jag menar faktiskt idag, för det kan också ändras.”

Jag vill utveckla det här lite mer då många undrar vad man faktiskt bör äta för att må så bra som möjligt. Tyvärr finns det finns inga enkla svar på den frågan. Det finns en anledning till att det cirkulerar så många dieter där ute i världen och människor som svär dyrt och heligt om att just deras diet är den som fungerar. Och så är det säkert, att det har fungerat bra för just dem alltså. Men vad fungerar bra för dig? Det svaret kanske du redan vet, börjar närma dig eller så är du fortfarande på jakt efter svaret. Problemet är att en perfekt och konstant kosthållning inte finns, för den är föränderlig, precis som vi är.

För att ta mig själv som exempel så hade jag ett extremt problem med blodsocker och kortisol när jag började med den här kosten. Några exempel på hur man vet det är sötsug, trötthet, jag kunde bli irriterad om jag inte fick mat i tid, jag hade fettinlagring på rygg och “lovehandles” och min syn kunde bli lite otydlig ibland. Särskilt om jag ansträngde mig på tom mage. Jag har gjort ett nytt test under “testa dina hormoner” där ni också kan testa om ni har problem med ert blodsocker. Hur som helst så var jag tvungen att vara ganska så strikt med avseende på kolhydrater i början, och med början menar jag de första åren. Nördig som jag är så hade jag också investerat i en blodsockermätare och såg hur illa jag kunde reagera på vissa livsmedel. Dessutom har jag genetiken för sämre insulinhantering och för att lagra kroppsfett. Vill du veta hur du ligger till kan du testa dina gener på 23andme. Även om samma gener skulle göra att jag lätt överlever många av er under en svältperiod! Hurra.

Med ovan nämnt så har min kosthållning inte varit statisk, utan tvärtom så har den ändrats, och fortsätter att ändras något med åren. Till exempel så äter jag betydligt mer rotfrukter idag och jag kan till och med äta dadlar och rawbollar. (Socker, bröd och pasta äter jag däremot inte och jag vågar påstå att jag aldrig kommer att göra det heller). Att jag får ett annat svar idag beror säkerligen både på min tarmbiota och min hormonella balans/status. Mycket av den mat som tidigare gjorde mig uppblåst, dåsig och sötsugen är idag en del av min stapelföda. Och den har inte alls den effekten längre. Så våga experimentera, både med makronutrienter (fett, kolhydrater och protein) liksom med fibrer.

I takt med att mitt intag av komplexa kolhydrater har ökat så har också mitt energiintag gjort det. Jag äter nämligen inte bara mer kolhydrater utan även mer protein och fett. Inte för att jag på daglig basis räknar kalorier, men någon gång i halvåret kollar jag över mitt energi- och näringsintag för mitt egna intresses skull. Jag har ökat mitt kaloriintag rätt rejält de senaste åren, nämligen med drygt 1000 kalorier om dagen (från 1500 till 2500-3000). Med ett högre kaloriintag får jag också i mig mer näring i form av vitaminer, mineraler, polyfenoler, fibrer och så vidare eftersom jag äter “rätt” typ av mat. Det har garanterat bidragit till att jag mår bättre och bättre för vart år som går.

Vad jag vill ha sagt med detta inlägg är att fortsätt att experimentera och kopiera inte någon annans framgångsrecept rakt av. Vi är olika och vi utvecklas hela tiden. Se till att du arbetar med din kropp och inte emot den. Vad behöver du? 

/M

Kostrådgivning – Fakta vs Läraren

Kostrådgivning – Fakta vs Läraren

Jag funderar så oerhört mycket på min roll som kostrådgivare och hur jag ska nå mina klienter. Vissa personer är relativt enkla att nå medan andra är svårare. Visst har det mycket med personkemi, förkunskaper, motivation och så vidare att göra, men det har också till stor del med mig att göra. Det spelar liksom ingen roll vad jag kan om jag inte kan förmedla vikten av varför det är viktigt att “äta bättre”, vilket förstås i sig är ett luddigt begrepp. Men jag tänker använda mig av det eftersom att äta bra för mig inte är samma sak som att äta bra för dig. Vi har olika behov, gener men även vår historia är olika. Hur har vi behandlat våra kroppar fram tills idag? Vad har vi ätit, druckit, hur har vi stressat, har vi haft ätstörningar eller något annat självdestruktivt beteende, hur har vi sovit och hur har vi rört på oss? Det är alla faktorer som spelar in i vad den optimala kosthållningen är för dig just idag. Och jag menar faktiskt idag, för det kan också ändras.

Hur som helst så slår jag ganska hårt på mig själv när jag märker att mina klienter inte får till en ordentlig livsstilsförändring även om jag rent logiskt vet att jag inte kan skapa en hållbar och stark målbild åt dem. Jag ser ibland hur gärna en person vill, men sen går det bara inte. Det är här som coachning kommer in, vilket är minst lika viktigt som kunskap under en livsstilsförändring. Men då ska personen också välja coachning…

För att kunna göra en förändring så behöver vi inte bara kunskap och information, vår motivation behöver omvandlas till starka målbilder som i sin tur görs om till strategiska vanor. Då kan vi lyckas! 

Jag sitter i detta nu i full färd med att göra ett kostprogram som förhoppningsvis kommer att lyckas med allt som jag nämnt ovan – Att ge kunskap, information och en specifik plan att följa men också hjälpa dig med målbild, strategi och vanor. Så att det blir hållbart över tid. Hållbart på ditt sätt förstås!

/M

Paul Clayton och Blå Zoner

Paul Clayton och Blå Zoner

I Onsdags var jag på en föreläsning med Dr Paul Clayton på Chalmers i Göteborg. Jag har ramlat in på hans arbete flera gånger på pubmed och var därför superglad att jag fick frågan om att följa med. Oerhört intressant man!

 

Mid-Victorians och Blå Zoner

Paul Clayton pratar mycket om mid-Victorians som en okänd men väldokumenterad Blå zon (Blue Zones), dvs där människor lever friska länge. Det här är ju givetvis ett av mina favoritområden – Hur kan vi leva länge friska? Men också – Hur kan vi undvika att åldras? Jag tror inte att de tecken vi idag tar för givna ålderstecken faktiskt är nödvändiga. Överhuvudtaget! Då pratar jag om artros, rynkor, trötthet, stelhet, muskelsvaghet, demens, osteoporos och värk bland annat. Jag tror istället att det här är en effekt av dålig livsstil, där kosthållning utgör en stor del. Det är helt enkelt effekter av inflammation.

 

Vad äter man i de blå zonerna då?

Många missuppfattar dessa och påstår att de är vegetarianer och veganer. Men så är inte fallet. Endast i en av de fem blå zonerna är invånarna veganer och vegetarianer, och detta är Loma Linda i USA utanför Los Angeles där den frikyrkliga rörelsen Seventh day Adventist Church eller sjundedagsadventisterna håller till. Där ingår kosthållning och livsstil som en del av tron.

Därefter har vi Okinawa i Japan, Sardinien i Italien, Ikaria i Grekland och Nicoya i Costa Rica. Gemensamt med Mid-Victorians är att dessa personer äter animalier som fisk, skaldjur, ägg, mejeriprodukter men även rött kött. På Okinawa äter man exempelvis gris vilka många inte vet om. Men framför allt äter de grönsaker, frukt, bär, nötter, baljväxter och rotfrukter. I mängder! Dessa innehåller vitaminer, mineraler och spårämnen men också polyfenoler, mat till våra tarmbakterier och säkerligen mängder av saker som vi inte känner till än. Det enda vi vet är att vi aldrig får samma effekt av kosttillskott som vi får av riktig mat. Ett välkänt exempel här är vitamin E och C som isolerat ökar tumörtillväxt medan exempelvis mandlar, som också innehåller mycket vitamin E är positivt för hälsan. Därtill har vi också Omega 3 olja. Vi vet att det är oerhört hälsosamt att äta fisk men att vi inte ser någon som helst positiv effekt av omega 3-oljor. Det finns helt enkelt fler faktorer än isolerade ämnen som bidrar till hälsa. Vi har ju trots allt utvecklats sida vid sida med naturen och inte med ett laboratorium, så kanske är det inte så konstigt.

I de blå zonerna så äter man heller inga processade råvaror som raffinerade spannmålsprodukter, socker eller inflammatoriska vegetabiliska oljor. Istället fyller de tallriken med riktig mat i dess rätta bemärkelse, mat som du köper hel och utan innehållsförteckning.

Gemensamt för de animalier som konsumeras är att de inte är industriellt uppfödda på spannmål och med antibiotika och hormoner. Istället har de fått leva sina liv som de skulle ha gjort naturligt, utomhus med artegen föda. Det här gäller också de växter som konsumeras för vet ni att dagens odling av både grönsaker, spannmål och frukt inte alls ger i närheten av samma mängd antioxidanter? Växten tillverkar ämnen som vi kallar för polyfenoler som skydd mot parasitangrepp. När vi äter dessa så tar vi över det här beskyddet och använder det själva. Dagens form av odlingar, i stor skala med besprutning gör att växterna inte behöver det här skyddet. Då blir också vi utan.

 

Det handlar inte bara om vad man äter

Även om kosthållning är en stor del av hälsan så spelar även andra faktorer in och det är rörelse och träning, syfte och mening med livet, social samhörighet och att varva ner och koppla av. Dessa faktorer ska inte underskattas, särskilt inte i ett samhälle där fler och fler verkar tappa syfte och mening i sin tillvaro, för att inte tala om social samhörighet.

Jag måste bara skriva om vin, och särskilt rödvin som det ofta skrivs om som positivt för hälsan. Kanske kommer detta (såhär en fredag) som en tråkig nyhet men alkohol – inte ens rödvin – har inga som helst positiva effekter på hälsan! I någon mängd. Alkohol är ett gift för våra kroppar. Drick gärna rödvin för att det är gott, men inte i tron om att det är nyttigt. Polyfenoler kan man få i sig på andra vis. Därmed sagt ska man inte underskatta vinets sociala aspekter, för vi dricker ju ofta vin i umgänge tillsammans med andra. Men drick med måtta!

/M

Hemma och eget företagande

Hemma och eget företagande

Nu är vi hemma från Allt för hälsan-mässan i Stockholm. Det var fantastiskt roligt att ställa ut på mässan, jag är ju ny i mäss-sammanhang så jag har inte jättemycket att jämföra med ändå. Min första mässa var prana-festivalen i Göteborg och sen var jag på Bokmässan. Hur som helst så fick jag sålt många böcker och jag fick pratat med många människor.

Men vet ni? Jag höll föreläsning! Inte bara en gång utan två. Det ni! Jag får nog lov att påstå att jag fick fantastiska tider dessutom, på fredagen var det kl 14.00 och på lördagen kl 12.30. Ungefär 100 personer satt bänkade på fredagen och lite drygt 100 personer på lördagen. Helt overkligt! Att prata inför folk är en av mina största rädslor här i livet (som jag delar med merparten av jordens befolkning) men jag börjar vänja mig. Jag behöver åtminstone inte kräkas innan längre och jag har börjat tycka att det är riktigt roligt. I alla fall när jag väl står där, och kanske än mer efteråt. Funderar på att gå ytterligare en talarkurs, jag behöver slipa på mina framträdande. Men som med allt – övning ger färdighet och man kan inte visualisera eller tänka sig ur det. Man måste bara göra det.

Lite naivt så hade jag en tanke om att det skulle vara mer bekvämt att vara helt egen än att arbeta för ett stort företag. Hur tänkte jag då? Under det här året så har jag gjort fler obekväma saker, och haft mer magont än vad jag haft och gjort under hela min yrkeskarriär sammanlagt tidigare. Och då var inte den heller en dans på rosor ska ni veta. Men man lär sig, och världen växer lite mer för var gång. Jag vill leva i en stor värld. Men det är inte enkelt att arbeta för sig själv, och man får fundera på om man tycker att det är värt det. Jag värdesätter det jag gör och min frihet så oerhört högt att obekväma saker accepteras. Så länge fokus ligger på vad jag vill. Och jag vill ju nå ut till människor och förebygga och behandla psykisk och fysisk ohälsa. Ett växande problem som måste stoppas.

/M

 

Föreläsning och Allt för hälsan!

Föreläsning och Allt för hälsan!

För er som befinner er nära Hovås idag kl 18.30 så har jag en föreläsning om antiinflammatorisk kost. Nu är det ju inte bara kosten som styr hurvida vi får inflammationer eller ej, även livsstil som sömn, träning och återhämtning har betydelse. Men även om vi pratar mycket om återhämtning, vilket givetvis är viktigt så är även utmaningar viktigt. Utan utmaningar och utveckling så tappar vi syfte och mening. Tony Robbins, den välkända coachen  – säger att “You either grow or you die”. Jag håller med. Stress, utbrändhet och psykisk ohälsa har inte endast med “mycket att göra” att göra. Det är dels hur vi upplever vad vi gör, men också om vi ser ett syfte, utveckling och en påverkan i vad vi görSom jag har skrivit en del om tidigare så är ju ansvar utan befogenheter det värsta vi kan utsätta oss för i en arbetsposition. Om det inte leder till utbrändhet så leder det åtminstone till att personen mår väldigt dåligt.

Det får bli ett helt eget inlägg märker jag! Över till något annat – Allt för hälsan!

I helgen åker vi upp till Stockholm för Allt för hälsan där jag dels kommer att ha en monter med min bok (och lite andra erbjudanden). Men jag kommer också att prata på Speaker’s corner:

Fredag kl 14.00

Lördag kl 12.30

Min monter är B11:49 – Ni kan läsa mer HÄR. Kom och säg hej!

 

/M

Vad är trovärdig information och vad är komersiell information?

Vad är trovärdig information och vad är komersiell information?

Jag har valt att arbeta med någonting som upprör människor mer än… ja inte vet jag. Finns det något som rör upp mer känslor än mat? Därtill älskar tidningarna att skriva om vad som är bra och dåligt för oss, även om det sällan är särskilt grundad information. Man får ju komma ihåg bakgrunden till löpsedlarna – att sälja lösnummer. Det är liksom deras business. Så de vill skapa känslor hos oss. Du kommer förmodligen inte att köpa en tidning där det står att det tar lång tid, ja det är till och med ett livslångt arbete att  “få” sommarkroppen, att motverka sjukdom och behålla hälsan. Inga blåbär i världen kan hjälpa dig åstadkomma det! Hur blå de än är. Nu senast var det ju choklad som var så oerhört föryngrande, men det står ju allt som oftast om hur länge personer som dricker rödvin och kaffe lever. Detta enligt aftonbladet och expressen dock, och chansen att den informationen skulle vara sann är ju ungefär lika stor som att läsa på flashback eller att fråga en 4-åring vad de åt till frukost. De har inte en jäkla aning.

Men vad jag vill komma till är det kommersiella syftet. I dagens upplaga av hälsa i Aftonbladet står det om faran att äta för lite kolhydrater och att det förkortar livet. Alltså jag förstår att människor gärna vill tro att rödvin, choklad och vitt bröd är hälsosamt men om de personerna loopar den tanken en gång till? Vad händer? Det spelar ingen roll hur mycket man vill något, det blir inte mer sant för det! Det är väl ganska så uppenbart att någonting är fel i vår kosthållning idag? PCOS ökar, infertilitet ökar, autoimmuna sjukdomar ökar, diabetes ökar, fetma ökar, hjärt- och kärlsjukdom ökar, depressioner ökar, allergier (särskilt för mat) ökar… och inte bara ökar, det är yngre personer som får det! Visst, vår kosthållning kanske inte är det enda som ska få skulden, även våra sociala mönster har förändrats mycket de sista 50-60 åren. Men mitt hjärteområde är mat så jag fortsätter skriva om det.

Det finns otroligt många sidor av mat. Inte bara för att dämpa känslor, förstärka känslor, vara med i  sociala sammanhang men också förstås som näring, information och energi till kroppen. Jag äter på ett visst sätt för att jag mår bra av det, det baseras ju också förstås på min bakgrund i autoimmunitet och ett överaktivt stressystem. Bland annat.  Vart vi kommer ifrån rent genetiskt, hur vi har levt fram till nu och vad vi har ätit fram till nu är faktorer som påverkar vad vi bör äta mer och mindre av. Vad är bra för just mig?  Vad mår du bra av? Trender är inte viktigt, vad mår du på riktigt bra av?

/M

Hur gjorde jag min kostomläggning – En sammanfattning

Hur gjorde jag min kostomläggning – En sammanfattning

Tack för era frågor! Jag har förstått att jag är för opersonlig då nästan alla har handlat om “hur lever du nu?” och “hur ska man egentligen tänka?”. Ja, den senare är ju givetvis inget jag kan svara på, men hur jag lever kan jag ju svara på. Och jag kan ge mitt perspektiv på hur jag tänker. Åtminstone hur jag tror att jag tänker. Det räcker en bra bit!

För att inte bli alltför långdragen så var jag en riktig smörgås- och pommesätare innan jag la om min kost. Det fanns väl ljusa stunder då även jag kunde få i mig en och annan vitamin men herregud, ibland blir jag mörkrädd av hur illa jag levde. Hur jag behandlade min kropp! Det var även mycket fest på den tiden, oerhört mycket fest. Flera dagar i veckan och även om jag inte drack starksprit så var det en hel del öl och vin. Men 2012 var året då två personer lyckades göra avtryck i mig, och nå in med sina budskap om att kosten var en ganska stor del i vår ohälsa. Surprise! Ja, jag vet, jag hade inte ens insett det då… Dessa två personer var för övrigt dels en föreläsning jag var på via jobbet med Jonas Colting, och den andra var med Anna Sparre på 4health.

Boom sa det i mitt huvud och allt hände ganska omedelbart. Jag slutade med mina mediciner där och då, men då det var cellgifter till stor del så tar det ju åtminstone ett par månader innan de går ur kroppen. Det var framför allt methotrexathe och Mabthera under den tiden. Tidigare har jag även fått enbrel utöver diklofenak, orudis och kortison förstås. Hur som helst så startade jag med LCHF och förstod inte riktigt allt men jag läste på i rasande fart. Både innan och efter jobbet, tidiga mornar och sena kvällar hängde jag på pubmed och läste studier, hittade Chris Kresser och senare även Rhonda Patrick. LCHF övergick i en form av paleo och nu började jag få resultat!

Jag mådde skit ska tilläggas i  cirka ett år innan “bränderna la sig”. Vid något tillfälle var vi ute och tältade, jag och min blivande make och jag kunde inte komma ut ur tältet på morgonen minns jag. Så var det för jämnan. Inflammation härjade i kroppen, men envis är jag (på gott och ont ska gudarna veta!) och jag hade bestämt mig för att göra det medicinfritt. Anledningen var för att få kontakt igen med min kropp. En kontakt som jag inte hade haft på många, många år. Så är det när man har ont alltid, man flyr. Eller man och man, jag flydde. Jag kan ju inte säga hur alla andra gör.

Jag hade bättre perioder och jag hade sämre perioder, framsteg och bakslag. Så är det under processens gång! Det är ingen framgångssaga som går stadigt uppåt. Men helt plötsligt, ja så var det nog faktiskt, la det sig och sedan dess har jag varit symptomfri. Det är snart 5 år sedan.

För att ytterligare släcka de sista bränderna i kroppen så gick jag gå på ett egetkomponerat autoimmunt protokoll i ca 6 månader. Det var inte riktigt detsamma som “traditionell” AIP, utan jag baserade mitt på mina egna kunskaper och känningar om just min kropp.

Var det här en bra idé? Att låta inflammationerna härja menar jag utan mediciner. Helt ärligt så vet jag faktiskt inte. Idag har jag en stelopererad handled (sen 2015) men den var redan trasig när jag var runt 22-23 (2005), ca ett år efter mitt insjuknande alltså. Även min andra handled hade skador redan då liksom mina fötter. Det var de kroppsdelar som följdes upp med röntgen vartannat år för att se utvecklingen. Övriga kroppen har det inte gjorts någon scanning på så vad gäller höfter, knän, axlar och armbågar till exempel så har jag ingen status. Utöver hur jag mår idag förstås vilket vi återkommer till längre ner. När jag hade RA, reumatoid artrit så var jag inflammerad i hela kroppen och jag hade skov hela tiden. Aggressiv eller “svår” ledgångsreumatism står det i mina papper. Hur som helst, det är väl mycket möjligt att jag drog på mig extra skador under den här tiden. Men det var min fulla övertygelse att en nyckel i att bli frisk var att få kontakt med kroppen, och enda sättet att få det var utan mediciner. Så tänkte jag, om det var rätt eller fel får vi aldrig veta. Bra idé eller dålig idé spelar ju ingen roll nu. Valet är gjort. Jag är frisk och resan är gjord!

Vad vi däremot vet, eller vad jag vet med säkerhet är att det är rätt NU! Jag mår så jäkla bra! Jag har inte en enda känning i en enda led. Inte något! Och bättre ska jag säga att det blir för vart år. Jag har inga inflammationer, jag har fått tillbaka mitt hår på huvudet, jag har inte haft ett enda benbrott, jag behöver inga sovmorgnar längre för att fungera, och jag visar inte längre positivt på de två antikropparna som förr visade att jag hade RA, däribland reumatoid faktor.

Vad jag rekommenderar andra? Ingenting. Gå på din känsla, jag kan inte säga varken det ena eller det andra. Du vet bäst själv om vilka risker du är villig att ta med eventuella skador, men framförallt vet du vilken disciplin och vilket arbete du är villig att lägga ner. För det kräver disciplin och det kräver arbete! 

/M

Semestern slut!

Semestern slut!

Tillbaka igen efter semester, sommar och annat! I år tog jag en veckas semester och en vecka mammaledigt och ändå känns det som att det var år och dagar sedan jag var här på kontoret. Jag har visserligen tagit lite strödagar off här och där när Ola, min man, har arbetat. När man är egenföretagare så är man väl visserligen aldrig på riktigt helt ledig dock, jag har både beställt tester, bokat möten och skickat böcker men det är ingenting som stressar mig. Jag verkligen, verkligen älskar mitt arbete!

Trots att all semester som jag någonsin tagit har varit spontana och planlösa, och fortfarande är så är jag i övrigt en högst strukturerad och organiserad själ som gillar att gå upp samma tid på morgonen (gärna tidigt), äta samma frukost osv. Jag tror att de flesta av oss är det! De som säger sig avsky rutiner och istället vill “ta dagen som den kommer” gör ändå, har jag åtminstone upplevt, samma sak ändå varje morgon.

Hur som helst så drog vi uppåt i landet till Hälsingland, Dalarna och Värmland efter min föreläsning om hormoner den 18e Juli i Varberg på köpenhamns gård – Vilket otroligt ställe! Superfint, jag hoppas att jag får komma tillbaka dit och arbeta snart. Tanken är att köra en workshop kring hormoner en heldag där vi skräddarsyr och optimerar för respektive deltagare. Vid intresse, maila mig på maria@matstarkt.se!

Nedan bild är från Loos i Hälsingland.

Här kommer även en bild från när vi kom hem häromdagen och hälsade på fåren 🙂

Snart fyller Ask hela 1 år! Kan ni tänka er. Det kan knappt jag. Fast ändå lite.

Något speciellt ämne ni vill läsa om nu “under hösten”? Tänker att jag ska vara lite mer aktiv här på bloggen, vet att jag lovat det förut men den här gången menar jag det mer 😉

/M

Snabba lösningar, tips, tricks och hacks

Snabba lösningar, tips, tricks och hacks

Den vanligaste frågan jag får är “Vad ska jag göra åt mitt problem?” vare sig det gäller fysiskt eller psykiskt. Jag arbetar ju både som coach och som kostrådgivare. Vad jag har insett att människor önskar till svar är “Ta det här tillskottet så blir du bättre” eller varför inte “Om du gör den här övningen en gång så kommer du att ha vänt ditt tankesätt”. Snabba lösningar, tips, tricks och hacks. Finns det magiska piller eller livsomvändande övningar? Givetvis inte. Oavsett vad som önskas uppnås så är uthållighet, envishet och tålamod det som krävs. Som Aristoteles så fint sa det: “Vi är vad vi regelbundet gör, framgång är inte en handling, utan en vana.”

Är det enkelt att göra en förändring? Nej!

Vi tänker 65 000 tankar varje dag varav 95% var tankar som vi även tänkte igår. Det här fyller givetvis en funktion då du inte ska behöva ifrågasätta precis allting vareviga dag, som varför du ska klä på dig, duscha eller varför du behöver äta och dricka. Men det innebär också att vad vi gjort till våra vanor är mönster och tankar som är väldigt svåra att bryta. Vad vi äter, vad vi dricker, hur vi tränar, om vi tränar, hur vi ser på oss själva, hur vi ser på vår omvärld och vår roll i den, hur vi ser på vårt arbete, hur vi ser på rädsla, motgångar och konflikter. För att vända det här behöver vi mer än ett kosttillskott och vi behöver mer än en övning vid ett tillfälle.

Det är varken bekvämt, enkelt eller tillfredsställande att göra en förändring. I början! Hjärnan motarbetar oss, vill få oss att falla tillbaka i våra gamla mönster och rutiner. Varför? För att det är enklare. Det kräver mindre energi. En vana eller tankesätt har en viss koppling i vår hjärna, eller flera, men låt oss för enkelhetens skull se det som att två neuroner har kontakt. Om vi ska bryta ett oönskat beteende så kräver det att vi skapar en ny vana och genom det en ny kontakt mellan två nya neuroner. Jag tycker att metaforen gällande en väg är väldigt målande. För att två neuroner ska kunna ha kontakt så behöver vi ha en väg dem emellan där signalsubstanser kan färdas. Våra vanor och invanda beteende är så välanvända att en motorväg har lagts för dem. När vi ska skapa nya vanor däremot så behöver vi först trampa upp en stig i skogen. Ju mer vi använder stigen, desto bättre blir den, men det tar tid innan det blir en motorväg. Tvärtom så kan sägas att ju mindre vi använder en väg, desto mer igenvuxen kan den bli. Men en kontakt kommer aldrig att försvinna helt. Däremot så använder sig hjärnan helst av de med bäst vägar, så ju längre vi gör något, desto enklare blir det!

Med detta sätt så behöver vi anstränga oss för att förändra våra beteenden. Det finns inga snabba, enkla lösningar eller “hacks” för att bestiga K2. Det är de flesta överens om. Varför tror vi (och förväntar oss!) att det ska finnas hacks inom andra områden? Och även om det skulle finnas, hur tillfredsställande och belönande är de snabba hacksen? Vad känns mest tillfredsställande – Att bli befordrad på ett arbete efter att ha jobbat hårt och målinriktat, eller att bli befordrad för att din granne, förälder eller partner känner chefen?

Jag kan förstå att man vill bli “frisk snabbt” och “utan ansträngning” om man dras med hälsobesvär eller släppa jobbiga tankar, känslor och beteenden för att det är obekvämt. Men det går inte! Vi måste arbeta på det innan vi kan släppa det. Men det som väntar på andra sidan är inte bara mindre obekvämt och mer friskt, det är också mer tillfredsställande och det har stärkt dig mentalt.

Som Anders Hansen skriver i sin bok hjärnstark gällande träningens positiva effekter på mild depression så har inte träningen bara effekt i sig, utan det ger också en tillfredsställelse i att man själv har orsakat förbättringen.

Vi bör aldrig underskatta vikten av att vi själva upplever att vi har kontroll över en situation. Och vi bör aldrig underskatta värdet och tillfredsställelsen av hårt arbete. 

Kanske bör vi ifrågasätta vart vi vänder oss när vi får problem eller vill ha en förändring. Är det snabba lösningar, tips, tricks och hacks vi verkligen vill ha? I mitt coachingarbete så arbetar jag med att stärka dig som klient så att du själv kan leda ditt liv mot meningsfullhet, hanterbarhet och begriplighet. Vad är det värt att du själv kontrollerar din egen situation?

/M