Kollagen för sömn, mage och leder

Detta inlägget innehåller reklam med annonslänk för kollagen hos Bodystore. 

Jag rekommenderar alltid att man ska få näringsämnen från mat framför tillskott, men det finns ett tillskott jag ofta uppmuntrar mina klienter att ta och det är kollagen. Anledningen är att vi äter väldigt ensidigt när det kommer till animalier. För att tala klarspråk äter vi för mycket muskelkött och för alldeles för lite hud, broskdelar och benbuljong. Kollagen har kommit på tapeten mycket på sistone med avseende på hud men vet du att det även har en mängd andra positiva fördelar i kroppen? Jodå! 

 

Först och främst - Vad ÄR kollagen? 

Kollagen är proteiner - en samling aminosyror - som finns i bindväv, dvs hud men det är också nödvändigt för att bygga ben, brosk, senor, blodkärlsväggar och tarmslemhinna. Muskelkött innehåller främst andra typer av aminosyror varför en benbuljong  alternativt ett tillskott kan vara ett bra komplement.

Väljer man det som tillskott så är hydroliserat kollagen man ska leta efter. 

Leder

Det skyddar lederna genom att bistå med byggmaterial för att bygga starka och friska leder men också skelett! 

 

Sömn

Aminosyran glycin som finns i kollagen har visat sig kunna bidra till bättre sömn. Studier visar att 3g glycin kan öka sömnkvaliteten. Men glycin är också en hämmande signalsubstans och kan motverka effekten av noradrenalin, en signalsubstans och ett hormon som utsöndras vid stress. 

 

Tarmhälsa

Det förbättrar dels läckande tarm genom att bygga upp tarmslemhinnan. Läckande tarm kan som bekant bidra till intoleranser mot vissa livsmedel, inflammation, allergier och autoimmuna sjukdomar. Men kollagen ger också mer magsyra vilket gör att maten kan smältas på ett korrekt sätt. Detta gör i sin tur att vi får bättre upptag av näringsämnen. 

 

Hud

Det utgör strukturen till vår hur och gör den flexibel och elastisk. Vissa studier har visat att det har en föryngrande effekt på huden. 

 

Sist men inte minst så är kollagen bra om du äter mycket kött. Kött innehåller nämligen mycket av en aminosyra som heter metionin vilken höjer homocystein. Förhöjda nivåer av homocystein är kopplat till hjärt- och kärlsjukdom och stroke. Glycin är en aminosyra som balanserar upp de negativa effekterna av metionin. 

 

Det är som sagt hydroliserat kollagen man ska titta efter då det har bäst upptag i kroppen. Min personliga favorit kommer från nyttoteket  Men bodystore har även andra typer, se HÄR. 

 

/M

Läsarundersökning – Hjälp mig att bli bättre!

Jag behöver hjälp med att förstå er som läser bloggen och vad ni vill ha. Därför har jag en gjort en enkätundersökning som bara tar några minuter att göra. Jag skulle bli jätteglad om ni tar er tid att svara för det kommer att hjälpa mig att skapa bättre innehåll för er. 

För att göra det mer intressant för er så lottar jag ut 2 signerade böcker. 

Länk till undersökningen här!

 

Tack 🙂 

 

 

Vad är bäst för dig?

Vad är bäst för dig?

Många påstår att de avskyr fack, etiketter, regler och ramar. Ändå är min upplevelse att det är vad de flesta söker. Människor vill ha svar och lösningar på saker som de egentligen bara själva kan lösa. 

Trots att jag konstant studerar näringslära och funktionsmedicin så lär nog mina klienter mig minst lika mycket som studierna. Vi är så oerhört olika och behöver så oerhört olika saker för att må optimalt. Länge ville jag komma på ett program, en one size fits all, något alla kunde följa och plötsligt må så bra de bara kunde. Ju längre jag arbetar, ju mer inser jag att det programmet inte finns. Våra olikheter gör att vi reagerar olika och inte bara på mat utan också på träning, stress och allt annat som händer i livet. Positivt som negativt. Någon tål inte alls mejerier medan någon annan mår jättebra på dem. Någon kan överhuvudtaget inte titta på en brödlimpa utan att få värk medan någon annan mår jättebra av ett mastigt surdegsbröd.

 

Man behöver givetvis inte bara titta på vad man äter utan också varför. Varför vill man ha något och kanske främst - varför kan man inte tänka sig att vara utan vissa specifika livsmedel? Vad ligger bakom då? 

Hur gör man då för att veta vad man själv mår bäst av? Det beror lite på vart man startar skulle jag säga. Om man har en sjukdom eller andra tydliga och uttalade symptom av något slag som man önskar bli av med så rekommenderar jag i alla lägen en eliminationsdiet. Mår man däremot hyfsat okej bortsett från lite trötthet, huvudvärk, eksem eller en hunger och mättnad som inte riktigt verkar rimlig så kan en "Steg för steg" approach istället vara lämplig. Båda dessa leder till att man lär känna sin egen kropp och vad man mår bäst av. Det finns varken ration av kolhydrater, proteiner och fetter eller kaloriräknare i något av mina program. Det betyder inte att det inte är viktigt, för kalorier är nämligen viktigt. Jag vet att det florerar en massa teorier kring om man följer en specifik diet så har kalorier ingen betydelse. Det är inte helt sant, kalorier har faktiskt betydelse. Men med det sagt så måste man inte räkna dem, och vissa typer av kosthållning kan göra det svårare att överäta jämfört med andra. Detsamma gäller protein, kolhydrater och fett och det finns mängder med individuella anledningar till varför någon bör ligga högre på det ena eller det andra. Jag pratar förresten inte om livsmedelsverkets tallriksmodell eller att "äta lite av allt är det bästa". Tvärtom är det det sämsta rådet man kan ge en person. Jag pratar istället om kunskapsbaserad individanpassning. 

 

Känns det komplicerat? Det kanske verkar mer komplicerat än vad det är. När man väl börjar, med en intention om att må bra så brukar det falla sig ganska naturligt. Instinktivt vet de flesta ungefär vad de mår bra och mindre bra på. Man kan bara behöva en hjälpande hand och någon att bolla med ibland. 

 

Vad vi behöver är att sluta bråka om vilken kosthållning eller vems sätt som är bäst för alla. Det har resulterat i att otroligt många människor följer dieter som de egentligen inte alls mår bra av i tron om att "det ska vara så". 

 

Jag har full förståelse för att många varken har kunskap, ork, intresse eller tid att själva ta reda på fakta kring kost och livsstil men att de ändå gärna vill ha resultaten - en hälsosam kropp och att få leva ung så länge som möjligt. Då kan det vara bra att leta upp en riktigt bra kostrådgivare/coach med en öppen syn och med ditt bästa i åtanke. Inte en person som vill att hans eller hennes snygga och kommersiellt paketerade diet ska "vinna".

 

/M

Kaffe och avslappning

Kaffe och avslappning

En uppdatering vad gäller kaffet. Jag har redan fått effekter nämligen och även om jag inte sover bättre (än) så märker jag av att mitt sötsug har minskat och mitt progesteron har ökat. För att göra en lång och komplex historia kort och enkel så kan koffeinet i kaffe öka kortisol vilket i sin tur minskar progesteron. 

Kom ihåg att jag är en fast metabolizer, alltså en sådan som "tål" kaffe. Däremot så har jag visserligen ett utbränt system i många avseenden. Jag har aldrig gått in i väggen (eller varit sjukskriven för det), men jag har pressat mitt system hårt. Jag har alltid ställt höga krav på mig själv och alltid arbetat oerhört mycket. Så jag vet att mitt perifera nervsystem, och främst det parasympatiska nervsystemet är något utbränt. Jag har helt enkelt fruktansvärt svårt att slappna av och inte ens djupandning gör jobbet. Istället har jag själv utvecklat en visualiseringsmetod som gör att jag kan lugna ner mitt system. Detta behövs för övrigt för att matsmältning och läkning/städning ska fungera också och inte bara för "avslappning". Men det är en annan historia. 

Tillbaka till kaffe - jag kommer inte att undvika kaffe resten av mitt liv, utan jag kommer att njuta av en god kopp då och då. Kanske till och med flera gånger i veckan, och särskilt inför viktiga möten, utbildningar osv där jag behöver vara skärpt. För det har ju en sådan effekt, men jag kommer med all säkerhet inte att dricka 2 koppar till frukost varje dag mer. 

/M 

Sömn och kaffe – Projekt sänka kortisol

Sömn och kaffe – Projekt sänka kortisol

Nu var det snart 2 år sedan jag sov en hel natt. 2 år sen! Helt galet. Jag känner mig visserligen väldigt pigg, men jag misstänker att det kan vara så att jag vant mig vid att vara trött. Det är dags att dra igång ett projekt - projekt sänka kortisol och för att göra det behöver jag ladda på mitt bufferkonto. 

 

Just sömn, eller brist på den rättare sagt, är alldeles bedrövligt för vår hälsa. Det är dags att vidta åtgärder, mitt buffertkonto är länsat. Nu har jag ju inte kunnat påverka sovandet särskilt mycket eftersom jag först var sjuk under min graviditet (med 3-5 kalla duschar per natt) för att därefter amma några gånger under natten när han väl kom. Och sen... ja, sen slutade han äta nattetid men vaknade ändå några gånger. Därefter sov han visserligen hela nätter ett tag men då undrar man ju om ett så tyst barn verkligen lever, och så vaknar man för att kolla upp saken. Därefter började ungen på dagis vilket betyder snorig och förkyld. Med andra ord, inga sovandes hela nätter igen. 

 

Så vad menar jag med buffertkonto och vilka åtgärder ska vidtas? Jag tycker om att ha ett buffertkonto. Vad gäller allt egentligen. Ekonomi och energi är kanske de viktigaste för mig. Oförutsedda utgifter kan nämligen även komma form av stress och press (eller sömnbrist) och då behöver vi ha vår buffert. 

 

 

Några saker som händer med vår hälsa när vi sover dåligt:

- Kortisolkurvan förskjuts (efter en ynka natt!) 

- Kortisolutsöndring ökar

- Blodsockerhantering försämras 

- Ökar hunger och sötsug

- Försämrar immunsystem

- Inflammation ökar

- Lägre nivåer könshormoner

→Vi åldras! 

 

Nu kan jag inte säga att jag märkt av så mycket mer än kortisol. Jag äter bra och jag rör på mig, även om träningen inte riktigt är med den frekvens jag skulle önska. Jag är heller aldrig sjuk. Däremot så har jag märkt att min kortisolkurva börjar balla ur. Förr kunde jag ta en tupplur mitt på dagen om jag var trött men det går inte längre. Jag är superpigg. Typ jämt. Eller åtminstone inte sova-trött. Jag har även svårt för att varva ner på kvällen och på morgonen flyger jag upp för att jag vill hinna så mycket som möjligt innan Ask vaknar. Det kanske inte låter som ett problem, MEN kortisol åldrar våra kroppar! Jag vill inte åldras i förtid. Jag har heller inte haft "tid" för mina skogspromenader vilket jag tänker ändra på genom att arbeta hemifrån ibland och ta en lunchpromenad. Läsa, leka, rita och skogspromenader fyller mitt bufferkonto. 

 

Under 4 veckor ska jag: 

- Inte dricka kaffe

- Ta glycin innan läggdags 

- Promenera på morgonen (istället för kväll) + 2 skogspromenader per vecka. 

- Ösa på med zink 

- Middag senast kl 17.00 

- Tillskott av NAC

 

Vad fyller på ditt buffertkonto? Om du inte vet det så bör du ta reda på det omedelbart. Ingen mår bra utan buffert. 

 

Jag tror att det här kan göra susen! Vad gäller kaffe så är jag en så kallad "fast metabolizer", jag bränner koffein fort varför jag inte blir särskilt påverkad av det. Till skillnad från de som är långsamma som påverkas oerhört mycket av kaffe. Men jag tror ändå att min kropp skulle må bra av ett uppehåll, och att det skulle hjälpa till att sänka kortisol. När jag tidigare slutat med kaffe så märker jag att mitt midjemått minskar. Kortisol och insulin är nämligen en perfekt kombination för att lagra in fett på just magen. Säga vad man vill om estetik men just den formen av fettinlagring är inte hälsosam. 

 

Så nu kör vi, projekt sänka kortisol! 

 

/M

 

 

Att höja förbränningen och lite experimenterande

Att höja förbränningen och lite experimenterande

Jag har börjat göra lite experiment på mig själv igen efter ett långt uppehåll. Uppehållet har ju förstås berott på graviditet och amning, men nu är det några veckor sedan jag slutade amma min lille son, närmare bestämt 7. Han var då 1 år och 4 månader. Jag tycker om att utmana kroppen ibland för det finns alltid så mycket mer man kan lära sig. Dagens inlägg kommer att handla om hur man ökar förbränning, näringsinnehåll och hur man tar reda på sin optimala kosthållning. 

 

Min plan är att vara frisk så länge jag lever, och om jag ska lyckas med detta så tänker jag att en av de viktigaste sakerna är att få i mig näring. Inte energi, utan näring. Energi får man liksom på köpet, men kalorireduktion är inte särskilt kompatibelt med näringsinnehåll. Därtill har ju förstås makrofördelningen betydelse för hur vi mår - dvs fördelningen av kolhydrater, fett och protein. Just nu går jag lite på känn, men jag upptäcker ganska fort att det jag ramlar in i - och mår bäst av - är cyklisk ketos. Det här innebär att jag äter en hög fettandel, "lagom" med protein och rätt lite kolhydrater. En dag i veckan äter jag betydligt mer kolhydrater och ännu mer protein, men jag drar faktiskt inte ner på fettet något nämnvärt. Det här innebär att jag även då äter mer kalorier just den dagen. Det här har faktiskt en exceptionellt positiv effekt på förbränning och viktreglering! 

 

Jag har ju haft problem med både övervikt, undervikt, sköldkörtelproblem, leptinresistens,och blodsockerkontroll varför jag är ytterst noga med att först och främst inte ramla i kaloriträsket - dvs för lite kalorier. Min förinställning (som tur är!) är att ha låga nivåer sköldkörtelhormon vilket många kopplar med låg ämnesomsättning och trötthet. Och så kan vara fallet, och jag har ju haft hypotyreos, låga nivåer sköldkörtelhormon, till och med lägre för att vara normalt för mig, men vet ni att höga nivåer förkortar livet? Eller egentligen är det tvärtom, låga nivåer (men att man ändå mår bra givetvis) är kopplade till långt och friskt liv? Så vi vill helt enkelt ha "lagom" nivåer. Jag vill ju ha gott om energi (=cellerna fungerar) förbränna det jag äter och samtidigt slippa vara frusen men ändå inte låta kroppen konstant ligga på fullgas. Hur får man då ihop det? 

 

För mig fungerar det utmärkt att äta efter hunger/mättnad samt vad jag är sugen på, åtminstone numera när jag faktiskt är hungrig och mätt vilket jag inte var förr. Då kunde jag alltid äta lite till, men jag kunde också svälta mig. Inget bra! Men hur som helst, när jag äter efter hunger och mättnad så har jag upptäckt att jag automatiskt reglerar kaloriintag. Det här hör delvis ihop med hur jag rör på mig, men som de flesta säkert vet så är man ju sällan mer hungrig samma dag som man kör ett hårt träningspass. Istället är man hungrig 1-2 dagar efter. Känner du igen dig? Vad gäller sug så har jag märkt att jag är sugen på grönsaker efter en dag med mycket protein och fett, jag är mer sugen på protein efter en dag med mindre protein och så vidare. Känner du inte igen dig? Det har inte alltid varit såhär för mig heller. Jag har också känt sug efter bröd, chips och mejeriprodukter som alla andra, men det har berott på en hormonell obalans som jag kan skriva mer om en annan dag. 

 

Mina tips på ökade energinivåer samt högre förbränning: 

- Variera kaloriintaget över veckan. Ha gärna 1-2 ätardagar (ej i rad) men ät för den sakens skull inte skit i form av pizza, bakelser osv. Ät riktig mat som sötpotatis, ris och rejält med protein. Riktigt effektivt för att öka förbränningen! 

- Variera intaget av protein, kolhydrater och fett över veckan och hitta vad som passar dig. 

- Ät en ordentlig frukost. Min frukost består av cirkus 1000 kalorier i form av protein och fett. Det är mitt största mål mat och gör att min hunger/mättnad regleras under dagen. Jag småäter inte vilket förstör både matsmältning, tänder och vikt. 

- Ät inte för sent på kvällen. Du kan ju göra ett undantag då och då, men på vardagar - ät sista måltiden vid 18. Du kommer att sova betydligt bättre av detta. 

- Skippa mat som du blir trött av. Om du blir trött efter en måltid, eller till och med ett par timmar efter en måltid så betyder det att det inte var något som du är bra på att bryta ner. Det är inte normalt att energinivåerna ska variera över en dag. Tvärtom ska du vara pigg hela dagen!

- Ät ordentligt med protein och fett. Upplever du att du har svårt för att återhämta dig efter träning? Du är ofta trött och kroppen känns nästan sliten? Öka protein- och fettintag. 

- Ät grönsaker. Tillagade, råa eller vad du nu föredrar. Blanda gärna och se hur mycket du mår bäst av. Du ska inte uppleva obehag i mage och tarmkanal av grönsakerna. 

- Minska frukten. Ja frukt är inte så jäkla hälsosamt såvida man inte äter skal och kärnor/kärnhus. Det är nämligen där polyfenolerna sitter. I övrigt är det mest vatten och socker och relativt lite näring. 

 

/M

 

coachning, sätta mål

Blir du stressad och begränsad av mål?

Tycker du att det är jobbigt att snacka om, göra och ens tänka på mål? Upplever du att du begränsar livet genom att sätta mål? Då skulle jag vilja påstå att du inte är på det klara med vad mål ska vara för dig. Du behöver fundera på varför, vad och hur du ska sätta dina mål. 

 

"Jag går genom de dörrar som öppnar sig"

- Björn Natthiko Lindeblad

Först och främst - att sätta mål handlar varken om att spika sin framtid eller leva i sin framtid. Att sätta mål handlar istället om att få klarhet, riktning och styrfart. Det handlar om att göra saker som får en att må bättre - både på kort och lång sikt - men också att göra mindre av det som får en att må sämre. Liksom det på kort och lång sikt. Men det gör dig också flexibel, och jag ska förklara varför längre ned. 

 

Så varför är mål viktigt? Vi är alltid på väg någonstans. Vart däremot beror på summan av de val vi gör på daglig basis - både våra vanor och våra mer aktiva beslut. Om vi då har ett mål så ökar det ju chansen i att vi styr mot en riktning dit vi faktiskt vill.

 

vad sätter vi för mål? Vilken typ av mål vi ska sätta beror på vilken typ av person vi är. Vissa människor mår bra av att sätta konkreta, materiella mål så som en viss lön, en ny bil, ha skrivit en bok osv. Det är egentligen ingenting fel med denna typen av mål, men däremot kan det vara svårt och omotiverande att nå dem. Dessutom kan det kännas "tomt" när man väl nått fram. Varför är det så? För att målet i sig saknar känsla och syfte. Får man istället in vad ett mål betyder i form av känsla, utveckling  och bidrag så är det ett starkt mål.

 

hur sätter vi mål? Vi utformar mål utefter vilka vi är. Detta bygger på att vi vet vad som driver oss och vad som får oss att må bra. Det är en konst och kräver arbete - ta gärna hjälp av en coach för att utforska dig själv. Ett mål handlar mer om intention och syfte än om en yrkestitel eller en bil. 

 

Vad är det som är flexibelt med att sätta mål? När vi vet vilka vi är, vad som driver oss och vad som får oss att må bra så kan vi lättare sortera bort allt klotter. Vi har lyft blicken och kan lättare se de dörrar som öppnas för oss. Så att ha mål gör helt enkelt att vi inte missar möjligheter. 

 

/M

 


Coaching i Göteborg

Är livsinställning eller kost viktigast?

Är livsinställning eller kost viktigast?

Ju mer jag arbetar inom kost och hälsa, och särskilt med klienter, desto mer börjar jag fundera på vad som egentligen gör att man förflyttar sig mellan hälsa och ohälsa. Som ingenjör i botten har jag dragning till att vilja förstå hur saker och ting fungerar - på riktigt! Jag vill veta exakt hur processen ser ut. Men min andra sida, den mer andliga och spirituella delen har istället respekt för hur våra tankar påverkar oss. Detta är o andra sidan inte särskilt långt från vetenskapen det heller då exempelvis placebo är något som tas stor hänsyn till i studier. Men där vill man snarare inte ha en placebo-effekt för att veta den verkliga effekten. Om man nu kan skilja dessa två åt.

Så vad är det som förflyttar oss på detta kontinuum av hälsa och ohälsa? Är det vad vi faktiskt gör eller är det hur vi ser på vad vi gör? Jag tror att båda spelar in och att det är omöjligt att säga vilken som har störst effekt. Äter man superhälsosamt men ändå oroar sig för allt, för att bli sjuk, för att ingenting är tillräckligt bra och kanske främst för att man själv inte är tillräckligt bra - ja då har det förstås negativa konsekvenser i kroppen. Äter man däremot skräpmat, älskar vad man gör om dagarna, är nyfiken och ständigt utvecklar sig - då tror jag att man ändå kan klara sig hyfsat.

Det bästa är förstås att både äta hälsosamt, träna och att se till att man gillar hur man lever. För vad som än händer oss så är det vi som väljer hur vi reagerar på det. Det kan förstås vara provocerande för många, men det är det enda vi kan kontrollera - vår reaktion. Och det går att kontrollera sina tankar, det går att aktivt välja. Men man måste lära känna sig själv för att veta vad som triggar vad - vad triggar en positiv kaskad av känslor och vad triggar en negativ kaskad - och vilka verktyg kan man ta till? 

Jag var en person som naturligt hade en "negativ" fallenhet förr vilket förstås blev värre när jag blev sjuk. Inte för att jag tyckte synd om mig själv utan för att jag inte orkade någonting. Jag har fått träna mig till ett nytt sätt att se på livet, och där underlättade en kostomläggning väldigt mycket. Det gav mig mer energi och kraft. Jag fick helt enkelt tillgång till en mycket större del av mig själv än vad jag tidigare haft. 

Jag väljer att tro att saker som händer är till för att lära oss någonting. Jag tror att det vi får är vad vi behöver, inte nödvändigtvis vad vi vill. Med det sagt får vi ibland mer och bättre än vad vi visste att vi ville ha.

De klienter som har förmågan att se värdet i vad som händer dem, hur jobbigt det än kan verka i stunden, är de som får störst och snabbast resultat. Tvärtom så har jag tyvärr haft klienter som har en bild av sig själva av att de aldrig kommer att bli bättre, att de har dåliga gener och att livet behandlar dem orättvist. Att deras situation helt och hållet beror på omständigheter. Ibland kan jag lyckas få de på andra tankar, att se det från ett annat perspektiv. Men ett par har jag inte nått fram till. Deras tankesätt har varit fast och orubbligt i att lycka och framgång uteslutande beror på händelser och inte på den egna reaktionen. Dessa blir heller aldrig, eller sällan av med sina besvär.

Så är våra tankar i vår kropp, eller är vår kropp i våra tankar? Jag tror att det är omöjligt att skilja dessa åt. Vart fäster du blicken? 

/M

Struktur och ordning?

Ja det behöver vi i vår lilla familj. Stuktur och ordning när det kommer till måltider. En av våra akilleshälar utöver våra sporadiska träningsperioder, så är det ingen riktig planering kring maten. Vi handlar vad vi känner för när vi handlar, och äter sedan därefter. Lite vad vi känner för alltså. Frukost är väl den enda måltid som vi är hyfsat förberedda på. Varje dag sitter nämligen hela familjen samlade på morgonen med ett levande ljus (och ett par elektriska). Himla trevlig start på dagen! Åtminstone fram tills jag och Ola hamnar i någon djup diskussion varpå Ask blir rastlös och demonstrativt börjar kasta champinjoner på golvet. Han får lära sig prata snart så han kan delta. Även om han visserligen kan artikulera nej oerhört väl.

Man bör väl vara lite förberedd även på middag kan man tycka, den kommer ju ändå varje dag. Troget. Och då menar jag middag som i kvällsmål, inte skånsk middag som i lunch. Problemet har varit att när jag kommer hem från jobbet så är det skiftbyte på ögårdsvägen och då går Ola ut och jobbar en stund i snickeriet. Men från och med idag ska vi börja använda vår fina tavla hemma och skriva upp veckomeny. Klockan 17.00 kommer en middag att serveras som lagas av valfri och tillgänglig person. Men därtill ska det finnas färdiga, färgglada och fruktansvärt goda sallader i kylen. Jag ska helt enkelt göra allt det som jag alltid rekommenderar till mina klienter. "Förbered så blir det enkelt". Jo men visst. Verkligen.

Hur som helst så vill jag ändå påpeka att det går att äta hälsosamt trots att man inte planerar. Jag har lyckats i 6 år! Ola i 4 år. Det måste inte vara jobbigt och tidskrävande, för jag kan lova att vi inte lägger mer tid på matlagning än någon annan familj. Vår hemlighet är istället att vi endast har bra grejer hemma - både i skafferi, frys och kyl - och har man det så blir det bara bra grejer i maten. (Däremot kanske struktur medför mer variation). Shit goes in, shit comes out som man säger. Fast tvärtom förstås.

/M

 

Maria Särén

Den perfekta dieten

Jag skrev i gårdagens inlägg om att en kosthållning är väldigt individuell. Mer exakt skrev jag: "Vi har olika behov, gener men även vår historia är olika. Hur har vi behandlat våra kroppar fram tills idag? Vad har vi ätit, druckit, hur har vi stressat, har vi haft ätstörningar eller något annat självdestruktivt beteende, hur har vi sovit och hur har vi rört på oss? Det är alla faktorer som spelar in i vad den optimala kosthållningen är för dig just idag. Och jag menar faktiskt idag, för det kan också ändras."

Jag vill utveckla det här lite mer då många undrar vad man faktiskt bör äta för att må så bra som möjligt. Tyvärr finns det finns inga enkla svar på den frågan. Det finns en anledning till att det cirkulerar så många dieter där ute i världen och människor som svär dyrt och heligt om att just deras diet är den som fungerar. Och så är det säkert, att det har fungerat bra för just dem alltså. Men vad fungerar bra för dig? Det svaret kanske du redan vet, börjar närma dig eller så är du fortfarande på jakt efter svaret. Problemet är att en perfekt och konstant kosthållning inte finns, för den är föränderlig, precis som vi är.

För att ta mig själv som exempel så hade jag ett extremt problem med blodsocker och kortisol när jag började med den här kosten. Några exempel på hur man vet det är sötsug, trötthet, jag kunde bli irriterad om jag inte fick mat i tid, jag hade fettinlagring på rygg och "lovehandles" och min syn kunde bli lite otydlig ibland. Särskilt om jag ansträngde mig på tom mage. Jag har gjort ett nytt test under "testa dina hormoner" där ni också kan testa om ni har problem med ert blodsocker. Hur som helst så var jag tvungen att vara ganska så strikt med avseende på kolhydrater i början, och med början menar jag de första åren. Nördig som jag är så hade jag också investerat i en blodsockermätare och såg hur illa jag kunde reagera på vissa livsmedel. Dessutom har jag genetiken för sämre insulinhantering och för att lagra kroppsfett. Vill du veta hur du ligger till kan du testa dina gener på 23andme. Även om samma gener skulle göra att jag lätt överlever många av er under en svältperiod! Hurra.

Med ovan nämnt så har min kosthållning inte varit statisk, utan tvärtom så har den ändrats, och fortsätter att ändras något med åren. Till exempel så äter jag betydligt mer rotfrukter idag och jag kan till och med äta dadlar och rawbollar. (Socker, bröd och pasta äter jag däremot inte och jag vågar påstå att jag aldrig kommer att göra det heller). Att jag får ett annat svar idag beror säkerligen både på min tarmbiota och min hormonella balans/status. Mycket av den mat som tidigare gjorde mig uppblåst, dåsig och sötsugen är idag en del av min stapelföda. Och den har inte alls den effekten längre. Så våga experimentera, både med makronutrienter (fett, kolhydrater och protein) liksom med fibrer.

I takt med att mitt intag av komplexa kolhydrater har ökat så har också mitt energiintag gjort det. Jag äter nämligen inte bara mer kolhydrater utan även mer protein och fett. Inte för att jag på daglig basis räknar kalorier, men någon gång i halvåret kollar jag över mitt energi- och näringsintag för mitt egna intresses skull. Jag har ökat mitt kaloriintag rätt rejält de senaste åren, nämligen med drygt 1000 kalorier om dagen (från 1500 till 2500-3000). Med ett högre kaloriintag får jag också i mig mer näring i form av vitaminer, mineraler, polyfenoler, fibrer och så vidare eftersom jag äter "rätt" typ av mat. Det har garanterat bidragit till att jag mår bättre och bättre för vart år som går.

Vad jag vill ha sagt med detta inlägg är att fortsätt att experimentera och kopiera inte någon annans framgångsrecept rakt av. Vi är olika och vi utvecklas hela tiden. Se till att du arbetar med din kropp och inte emot den. Vad behöver du? 

/M