Östrogen, progesteron och ämnesomsättning, sköldkörtel och ämnesomsättning

Tarmbiotan påverkar sköldkörteln

Tarmbiotan är ett populärt ämne numera, och med all rätt! De hjälper oss att träna och reglera immunförsvaret, reglerar vikt och ämnesomsättning och skickar signalsubstanser och hormoner så att vi känner oss mätta, nöjda och lyckliga. Men de kan också ställa till med en del besvär! På ytan på många bakterier så finns det lipopolysackarider, LPS vilket i normala koncentrationer har en viktig roll i att träna vårt immunförsvar i tarmen. Problem uppstår dock när det bildas alldeles för mycket LPS, eftersom det då kan komma ut i blodomloppet, och trigga en immunrespons var som helst i kroppen. Idag ska det handla om hur tarmbiotan påverkar sköldkörteln via LPS. Men först lite om blodförgiftning!

 

Blodförgiftning av LPS

Det är inte bara bakterier i tarmen som utsöndrar LPS, utan även bakterier från en infektion gör det. När en bakterie dör så utsöndras stora mängder LPS, och det kan orsaka värre sjukdomssymptom än själva bakterien i sig! Man kan ju som bekant få blodförgiftning av ett sår eller en infektion, och det orsakas faktiskt av just LPS och andra typer av toxiner från bakterier.

Stora mängder LPS bildas när kosten består av en stor del kolhydrater, och det är särskilt fruktos som bidrar till den rejäla ökningen. Fruktos finns i vanligt socker, men också i läsk, bakverk, köpkakor, lösgodis, glass, bröd osv. Faktiskt så ökar inflammationsmarkörerna markant i levern, varför forskarna tror att stora mängder fruktos har leverskadande effekter. Om vi ska knyta tillbaka till vad jag skrev om ovan, så orsakar alltså socker att mer LPS frisätts i tarmen och kommer ut i blodomloppet. Det betyder  alltså att socker orsakar en mild form av blodförgiftning!

 

Man bör dock komma ihåg att bara för att något innehåller fruktos, så måste det inte orsaka en ökad frisättning av LPS. Det är en enorm skillnad på ämnen som finns i hel mat, och ämnen som är extraherade ur mat. Bär, frukt osv är därför ingenting att oroa sig för, medan man istället bör undvika processade livsmedel. I vanlig ordning!

 

Sköldkörteln

Så hur i allsin dar kan det här påverka sköldkörteln då? Det ska jag berätta.

Hypofysen i hjärnan skickar ut hormonet TSH för att säga till vår lilla fjärilsformade sköldkörtel på halsen att tillverka hormonet T4. TSH är alltså en gaspedal för att öka ämnesomsättningen. T4 måste därefter omvandlas till T3, som är den aktiva varianten, och den som fäster in till receptorer runt om i kroppen för att elda på energiförbränningen. När det finns rikligt av T4 och T3 i blodet, så signalerar de tillbaka till hypofysen om att jobb pågår, varpå TSH-produktionen dras ner. Det är alltså ett självreglerande system.

Så långt ser allt bra ut.

...men nu kommer LPS in i bilden!

Omvandlingen av T4 till T3 går inte av sig själv, utan sker med hjälp av ett enzym (iodothyronine deiodinase) frisätter en jodatom, och tadaaa så blir det T3. LPS hindrar dock aktiviteten av det här enzymet. Det betyder att en massa inaktivt T4 glider runt i blodomloppet utan att kunna göra något. Det var LPS första inblandning.

Det räcker ju inte med att ha aktivt T3 i blodomloppet, de måste ju kunna fästa in till celler för att kunna trigga en reaktion. För det krävs receptorer! LPS har visat sig nedreglera antalet receptorer på celler, och särskilt i levern. Det betyder helt enkelt att kroppen får en sämre förmåga att reagera på ämnesomsättningssignaler.

Man kan alltså ha en fantastisk panel av sköldkörtelhormoner, men det säger ingenting om vad som händer i cellen.

Är vi klara?

Nej!

20% av omvandlingen av T4 till T3 sker faktiskt av våra tarmbakterier i just tarmen! Det gäller att ha rätt tarmbakterier.

Dessutom så påverkar även gallan sköldkörteln. Det är ju lite otippat faktiskt. När man äter fett i kosten så utsöndras galla för att bryta ner fettet i tunntarmen. När det sedan når tjocktarmen så omvandlar tarmbakterierna gallan till en annan produkt, som i sin tur ökar aktiviten av det där enzymet iodothyronine deiodinase som ombildar T4 till T3.

 

Kroppen är verkligen ett fantastiskt system!

 

Undra om Hippocrates visste hur rätt han hade när han sa att all sjukdom börjar i magen. Eller kanske är det mer tragiskt att det tog alla oss andra 2400 år att förstå att han faktiskt hade rätt.

 

/M

Östrogen, progesteron och ämnesomsättning, sköldkörtel och ämnesomsättning

Östrogen, progesteron och ämnesomsättning!

Ledsen boys men här kommer ytterligare lite information om sköldkörteln! Killar kan ju såklart också ha en slö sköldkörtel, även om det är betydligt vanligare bland kvinnor, men idag tänkte jag koppla denna härliga lilla fjärilsliknande sak till de kvinnliga könshormonerna. Man kan nämligen få problem med sin sköldkörtel till följd av en obalans mellan progesteron och östrogen.

 

Många tänker nog bara på östrogen som det kvinnliga könshormonet, men progesteron är minst lika viktigt. Östrogen dominerar i första halvan av menscykeln, fram till ägglossningen där sedan progesteron tar över. Båda dessa tillverkas främst i äggstockarna hos fertila kvinnor, men också i binjurarna och i viss mån i hjärnan. Idag är många östrogendominanta, och det måste inte nödvändigtvis betyda att östrogenet är för högt, utan det kan också syfta på att östrogenet är för högt i förhållande till progesteron.

 

Problemet är att höga nivåer av östrogen hindrar aktiviteten hos sköldkörtelhormonerna. Vad gäller progesteron så är det en ond cirkel; vad är hönan och vad är ägget? För låga nivåer av sköldkörtelhormoner bidrar nämligen till mindre progesteron, samtidigt som för lite progesteron minskar nivåerna av sköldkörtelhormonerna. Som om inte det vore nog att man redan är deprimerad av för lågt progesteron, så blir man nu det ännu mer när sköldkörtelhormonerna också sjunker! Vilken olycka.

 

Det finns främst fyra orsaker, så som jag ser det, till varför man har en obalans bland hormonerna och det är P-piller, klimakterie, graviditet och kost & livsstil. Vi återkommer till det, men först lite om vad Progesteron och Östrogen gör i kroppen.

 

Progesteron är:

  • Ett viktigt må-bra-hormon - för lite kan vara orsaken bakom PMS-symptom
  • Vätskedrivande, hindrar att du samlar på dig vätska innan mens.
  • Ökar sexlusten
  • Ökar cellers förmåga till "apoptis" dvs celldöd. Med andra ord är det "cancerhämmande".
  • Bidrar till regelbunden mens
  • Bidrar till en god natts sömn

 

För lite av progesteron kan helt enkelt göra att du blir deprimerad, samlar på dig vätska och blir svullen, tappar sexlusten och får en ökad risk för cancer. Kul.

 

Östrogen då?

Ja det har mängder med bra egenskaper såklart, men i det här inlägget fokuserar jag på en östrogen-dominans och då kan följande mindre önskvärda saker hända:

  • Minskar aktiviteten av sköldkörtelhormonerna - drar ner ämnesomsättningen
  • Ger en ökad risk för cancer, särskilt bröstcancer
  • PMS
  • Ökar kroppens vilja att lagra in fett vilket leder till viktuppgång
  • Samlar på dig vätska, särskilt innan mens
  • Ömma bröst innan mens
  • Blödighet, lätt för att gråta
  • Mensvärk
  • Ger dig "hjärndimma"

 

P-piller

Tillför ofta båda gestagen (progesteron-immitatör) och östrogen vilka stör den naturliga hormoncykeln.

 

Klimakterie

När en kvinna närmar sig klimakteriet så börjar äggstockarna att stänga ner fabriken, vilket faktiskt händer redan efter 35 års ålder. Som jag skrev ovan så tillverkas könshormonerna i äggstockarna från ämnet kolesterol. När äggstockarna är klara med sitt och ska gå i pension så är det meningen att binjurarna ska ta över helt och hållet. Problemet idag är dock flera, många har trötta binjurar pga hög nivå av stress eller liknande vilket gör att progesteron och östrogen nedprioriteras. Men det måste absolut inte ha med stress att göra, ibland får det onödigt mycket skit, utan kroppen kanske helt enkelt nedreglerar de olika hormonerna i olika takt. Progesteron brukar vara först ut av nedskärningarna varför kvinnor över 35 ligger i riskzonen för lågt progesteron. Obalansen är ett faktum och för mycket östrogen i förhållande till progesteron leder då till en nedreglerad sköldkörtel. På det är man kanske lite överviktig, fettvikt tillverkar nämligen hormonet östrogen som skapar ännu mer obalans. Som om det inte vore nog så äter man kanske en kost som gör att blodsockret åker bergochdalbana, eller så får man i sig östrogenliknande substanser via kosten. Mer om det nedan. Men en bra idé under klimakteriet, eller tidigare om menscyklerna förlängs till exempel kan vara att mäta sina nivåer av östrogen och progesteron så att man inte börjar äta mer östrogenhöjande mat så som soja, vilket då skulle kunna göra saken ännu värre!

 

Graviditet

Under en graviditet är progesteron högt! Högre hos somliga än andra men det dominerar över östrogen. Efter graviditeten däremot så åker progesteronet i botten, och många har svårt att få upp det igen, och särskilt om man redan hade en obalans innan graviditeten. Detta leder till depression, minskad sköldkörtelaktivitet osv. Loopen är igång.

 

Kost & Livsstil

Detta ökar östrogenet i förhållande till progesteron

  • Koffein
  • Alkohol
  • För mycket socker
  • För lite fibrer
  • Stress
  • Övervikt
  • Fettsnål kost

Vi har ytterligare en bov; östrogenliknande ämnen från kosten! Dessa kommer från mejerier, kött där djuret fått hormoner för att växa, konservburkar, plastförpackningar, sojaprodukter med flera.

 

Det positiva är att man relativt enkelt kan balansera upp progesteron och östrogen på naturlig väg. Kolla in ett tidigare inlägg om det progesteron HÄR och östrogen HÄR.

/M

Mediciner och svaga ben, sköldkörteln

Sköldkörteln igen

Det har kommit mycket frågor och funderingar kring sköldkörteln sen jag skrev ett inlägg om hur jag själv hade problem med den för några år sedan. Idag blir det helt enkelt lite mera skriverier om just ämnesomsättningen.

Om man har, eller rättare sagt misstänker sig ha en skev sköldkörtel så kan man som sagt mäta nivåer på ett par hormoner. T3 är det aktiva hormonet som kommer från sköldkörteln och eldar på ämnesomsättningen, medan TSH är en signal om att skruva upp produktionen av T3 (och T4). TSH är alltså en sorts gaspedal för sköldkörteln. Högt TSH betyder därför hög ämnesomsättning, medan lågt TSH säger "håll igen". Man kan dock ha högt TSH men ändå lågt T3, vilket då betyder att sköldkörteln inte orkar producera de mängder som krävs. Det är ett vanligt problemen. Orsaker till det kan vara många så som sjukdom, graviditet, näringsbrist, överkonsumtion av andra ämnen så som exempelvis fluor, för lite mat i kombination med för mycket träning osv.

Det finns fler hormoner att mäta så som T4, som omvandlas till det aktiva T3, fritt T3 och fritt T4. Sen kan man ju mäta antikroppar också vilket i så  fall innebär en autoimmunitet mot sköldkörteln. Detta struntar vi dock i idag.

Hur som helst, så hade jag själv lågt T3 men det låg inte i botten. Mitt TSH var dock hyfsat normalt (mer åt det låga än höga hållet, men ändå inom gränsvärdena). Min läkare tjatade inte på mig att ta medicin, vilket jag blev glad för. Både då och nu faktiskt. Då mest pga att jag inte ville ha ytterligare tabletter. Sen trodde jag ju att orsaken var att kroppen var något mörbultad i allmänhet från mediciner, mat (eller snarare brist på) och stressen som kom av inflammationerna från reumatismen.

Kroppen har tydligen vissa försvarsmekanismer som är rätt så käcka om orsak bakom sjukdom är skräpmat! En av dem som ni säkerligen har hört talas om är att den lagrar in gifter från det vi får i oss i fettvävnaden. Det är därför som många kan må lite dåligt om man går ner i vikt för snabbt. Kroppen hinner inte ta hand om allt som släpps fritt igen. (Somliga säger att tabletter med aktivt kol kan hjälpa något mot detta?!).

Men det var inte gifter i fettet som jag skulle skriva om, för det finns även en annan försvarsmekanism när det kommer till gifter. Gifter, eller skräp iform av skadade proteiner och fetter kan också ansamlas inuti cellerna. Jag skrev ett inlägg häromdagen om hur för mycket kolhydrater i kosten både skadar energiproduktionen inuti cellen, men också cellen i sig. Det orsakar alltså "sjuka" mitokondrier och celler kan man säga. I de fallen så kan kroppen själv bestämma sig för att nedreglera ämnesomsättningen för att försöka minska skador. Om en cell och dess mitkondrier är "sjuka" så kan de nämligen inte producera energi på ett effektivt sätt, varpå de istället skapar ännu fler fria radikaler som kan göra skada. Att då reglera upp ämnesomsättningen utan att titta på orsaken om varför den var nedreglerad från början, kan därför möjligen göra ännu mer skada. Kanske är det dags för en livsstilsförändring?

Det kan vara en bra idé att fundera på varför man har problem från början. När det gäller all sjukdom tänker jag, det finns ju alltid en orsak.

Om vi bortser från sjukdom så kommer här några väldigt vanliga anledningar till en nedreglerad sköldkörtel. Kan du bocka av någon, eller kanske till och med flera av punkterna?

  • Banta! Ett effektivt sätt att reglera ner sköldkörteln på.
  • Konditionsträning i kombination med kalorirestriktion.
  • Stress, både psykisk och fysisk
  • Toxiner från skräpmat
  • Fettfattig kost

1-5 "rätt"? Bästa sättet att då få upp ämnesomsättningen igen är att sova istället för att springa, och att börja äta ordentlig och riktig mat igen! Promenader är förresten inte konditionsträning. Promenera och ät! Och sov. Då ska du se att det löser sig.

/M

Östrogen, progesteron och ämnesomsättning, sköldkörtel och ämnesomsättning

Sköldkörtel och ämnesomsättning

För några år sedan så hade jag problem med underfunktion i sköldkörteln vilken styr ämnesomsättningen. Ja minsann, det var inte mycket som stod rätt till med mig förr tänker ni nu! Näe. Så kan det vara! Tur att jag har fått rätt på det nu då 😉

Sköldkörteln styr ämnesomsättningen, och med ämnesomsättning så menas närings- och energiomsättning i varje cell i din kropp! Hur ter sig då en underfunktion i sköldkörteln, så kallad hypotyreos? Det är en ganska rejäl lista på symptom faktiskt, men det som är riktigt typiskt, och som jag tror drabbar alla är tröttheten. Man blir riktigt jäkla trött! Jag sov jämt. Jag tog en "powernap" efter skolan (pluggade då på högskolan) på 2-3 timmar för att bara vara vaken en stund innan jag sov 8-10 timmar hela natten. Galet! Kul liv liksom. Ändå var jag aldrig pigg och utvilad.

Min egen teori om varför jag fick problem även med sköldkörteln var alla mediciner i form av kortison och cellgifter men också kraftiga inflammationer i kroppen, feber på mornarna, viktnedgång och så vidare. Många bäckar små så att säga. Detta var ju inte ett tillstånd som jag befann mig i i ett par veckor bara, utan det varade i ett par års tid.

Andra symptom på sköldkörtelproblem (nedreglering av den) är frusenhet, sköra naglar och hår, att man tappar hår, låg kroppstemperatur (jag hade runt 36 grader), torr hy, viktuppgång, långsamma reflexer, depression... ja, listan kan göras lång! Såhär i efterhand när jag tittar på foton från den tiden, så ser jag hur lite ögonbryn jag hade, och särskilt i ytterkanterna vilket är ett väldigt tydligt tecken på en underfunktion i sköldkörteln.

Personligen så tror jag att det är få gånger som sköldkörteln slås ut "helt utan anledning". Jag tror att det antingen beror på att binjurarna är slutkörda, det vill säga att kroppen har varit under stress under en längre tid. Detta kanske är den vanligaste anledningen?! Eller så tror jag att det kan bero på för mycket toxiner i kost och/eller miljö som leder till en felfunktion. Mögel, fluor, pesticider är exempel på detta. Med andra ord så kanske man istället för att behandla enbart sköldkörteln, också ska kika på exempelvis binjurarna och angripa det verkliga problemet!?

På tal om fluor - Vet ni att fluor länge användes för att lugna ner en hyperaktiv sköldkörtel? Alltså en överfunktion. Det finns extremt mycket dokumentation på hur fluor försämrar och stör sköldkörtelfunktion. Vart finns fluor? I tandkräm och i dricksvatten. Vissa har även tagit fluortabletter. Fluor är väldigt giftigt. Det finns fluorfri tandkräm, och om du slutar med socker och annat skräp så klarar sig tänderna ändå fint.

Själv så fick jag inga mediciner mot sköldkörteln, vilket jag är glad för nu i efterhand eftersom jag har lyckats fixa till den ändå. För många kan dock medicin vara en nödvändighet för att få kraften att orka ta sig ur. Där kan jag tacka min envishet! Jag satte upp tydliga mål och riktlinjer för mig själv, och det fanns inget alternativ än att inte följa dem. Medicin är säkerligen bra, men jag tror bara att de hjälper till en viss gräns. Man måste ändra livsstil och kost till det bättre för att få en hållbar situation. Men detta är min egen teori.

Det är oftast kvinnor som ligger i blåsväder när det kommer till sköldkörteln. Man räknar med att 7% av alla nyblivna mammor får underfunktion, och att 25% av alla kvinnor över 65 år har antikroppar i blodet mot sin sköldkörtel. Med det sagt, så är det inte säkert att de utvecklar felfunktion "bara" därför. Det är ungefär 11% av de som har antikroppar som får problem. Det är då den autoimmuna varianten hashimotos som man får. Man uppskattar också att ca 20 % av alla kvinnor under någon period i livet utvecklar en felfunktion i sköldkörteln. Ganska många eller hur?

Om inte ovan vore nog så leder en obehandlad hypotyreos till ökad risk för hjärt- och kärlsjukdom.

En taskigt fungerande sköldkörtel är alltså ingenting som man ska underskatta, livet blir bra mycket trevligare med en stolt och frisk sköldkörtel!

/M