Tarmbiotan påverkar sköldkörteln

Tarmbiotan är ett populärt ämne numera, och med all rätt! De hjälper oss att träna och reglera immunförsvaret, reglerar vikt och ämnesomsättning och skickar signalsubstanser och hormoner så att vi känner oss mätta, nöjda och lyckliga. Men de kan också ställa till med en del besvär! På ytan på många bakterier så finns det lipopolysackarider, LPS vilket i normala koncentrationer har en viktig roll i att träna vårt immunförsvar i tarmen. Problem uppstår dock när det bildas alldeles för mycket LPS, eftersom det då kan komma ut i blodomloppet, och trigga en immunrespons var som helst i kroppen. Idag ska det handla om hur tarmbiotan påverkar sköldkörteln via LPS. Men först lite om blodförgiftning!

 

Blodförgiftning av LPS

Det är inte bara bakterier i tarmen som utsöndrar LPS, utan även bakterier från en infektion gör det. När en bakterie dör så utsöndras stora mängder LPS, och det kan orsaka värre sjukdomssymptom än själva bakterien i sig! Man kan ju som bekant få blodförgiftning av ett sår eller en infektion, och det orsakas faktiskt av just LPS och andra typer av toxiner från bakterier.

Stora mängder LPS bildas när kosten består av en stor del kolhydrater, och det är särskilt fruktos som bidrar till den rejäla ökningen. Fruktos finns i vanligt socker, men också i läsk, bakverk, köpkakor, lösgodis, glass, bröd osv. Faktiskt så ökar inflammationsmarkörerna markant i levern, varför forskarna tror att stora mängder fruktos har leverskadande effekter. Om vi ska knyta tillbaka till vad jag skrev om ovan, så orsakar alltså socker att mer LPS frisätts i tarmen och kommer ut i blodomloppet. Det betyder  alltså att socker orsakar en mild form av blodförgiftning!

 

Man bör dock komma ihåg att bara för att något innehåller fruktos, så måste det inte orsaka en ökad frisättning av LPS. Det är en enorm skillnad på ämnen som finns i hel mat, och ämnen som är extraherade ur mat. Bär, frukt osv är därför ingenting att oroa sig för, medan man istället bör undvika processade livsmedel. I vanlig ordning!

 

Sköldkörteln

Så hur i allsin dar kan det här påverka sköldkörteln då? Det ska jag berätta.

Hypofysen i hjärnan skickar ut hormonet TSH för att säga till vår lilla fjärilsformade sköldkörtel på halsen att tillverka hormonet T4. TSH är alltså en gaspedal för att öka ämnesomsättningen. T4 måste därefter omvandlas till T3, som är den aktiva varianten, och den som fäster in till receptorer runt om i kroppen för att elda på energiförbränningen. När det finns rikligt av T4 och T3 i blodet, så signalerar de tillbaka till hypofysen om att jobb pågår, varpå TSH-produktionen dras ner. Det är alltså ett självreglerande system.

Så långt ser allt bra ut.

...men nu kommer LPS in i bilden!

Omvandlingen av T4 till T3 går inte av sig själv, utan sker med hjälp av ett enzym (iodothyronine deiodinase) frisätter en jodatom, och tadaaa så blir det T3. LPS hindrar dock aktiviteten av det här enzymet. Det betyder att en massa inaktivt T4 glider runt i blodomloppet utan att kunna göra något. Det var LPS första inblandning.

Det räcker ju inte med att ha aktivt T3 i blodomloppet, de måste ju kunna fästa in till celler för att kunna trigga en reaktion. För det krävs receptorer! LPS har visat sig nedreglera antalet receptorer på celler, och särskilt i levern. Det betyder helt enkelt att kroppen får en sämre förmåga att reagera på ämnesomsättningssignaler.

Man kan alltså ha en fantastisk panel av sköldkörtelhormoner, men det säger ingenting om vad som händer i cellen.

Är vi klara?

Nej!

20% av omvandlingen av T4 till T3 sker faktiskt av våra tarmbakterier i just tarmen! Det gäller att ha rätt tarmbakterier.

Dessutom så påverkar även gallan sköldkörteln. Det är ju lite otippat faktiskt. När man äter fett i kosten så utsöndras galla för att bryta ner fettet i tunntarmen. När det sedan når tjocktarmen så omvandlar tarmbakterierna gallan till en annan produkt, som i sin tur ökar aktiviten av det där enzymet iodothyronine deiodinase som ombildar T4 till T3.

 

Kroppen är verkligen ett fantastiskt system!

 

Undra om Hippocrates visste hur rätt han hade när han sa att all sjukdom börjar i magen. Eller kanske är det mer tragiskt att det tog alla oss andra 2400 år att förstå att han faktiskt hade rätt.

 

/M

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.