På vift

…i gymmet! Ja tänka sig.

Att min bror blev singel kan kanske ha varit det bästa som hände min kropp. Det var nämligen han som äntligen gjorde slag i saken och drog med mig till gymmet. Plötsligt händer det. Wohooo! Jag går numera runt med ständig träningsvärk. Gott!

Handen är svag men den tar sig fort tycker jag. Man kan se konturer igen, och den har lämnat sin “utkavlade smörbulle”-look. Den liknar till och med en riktig hand faktiskt och man kan ana både plattan, muskler och ben, vilket betyder att nästan all svullnad är borta. Efter 12 veckor skulle den vara helt läkt, och nu har det ju gått nästan 14 veckor. Det känns fortfarande jättebra! Värken är väck, rörlighet är tillbaka och jag är starkare än jag var innan operationen. Fast det senare kanske inte säger så mycket eftersom jag knappt kunde öppna en bildörr tidigare 😉

Saknar jag rörligheten i handleden som jag har opererat bort? Faktiskt inte. Förvånande nog! Jag trodde att jag skulle märka av det betydligt mer. Det fanns visserligen inte så mycket kvar av rörligheten innan operationen då handen försökt steloperera sig själv. Men jag har inga problem med att skriva, teckna eller sy. Silversmidet har jag inte försökt mig på än, men jag tror inte att det är några konstigheter med det heller. Visst är den inte lika “uthållig” än som den var tidigare, jag kan inte sitta och rita i flera timmar till exempel, men övning ger färdighet. Allt har sin tid.

Jag håller mig till sex övningar på gymmet förresten, och det är skivstångsrodd, bänkpress, axelpress, latsdrag, squats och benpress.

/M

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.