Åldrande och broccoli!

Åldrande och broccoli!

Något som förstås påverkar hur vi mår är hur väl våra mitokondrier producerar energi! Ni vet de där små kraftverken som finns inuti våra celler. Det är dem som gör om fettsyror och glukos till ett bränsle som är användbart för cellen, via cellandning som bla inkluderar citronsyracykeln. Av någon anledning som vi ännu inte vet så blir mitokondrierna sämre på att producera energi ju äldre vi blir, vilket i sin tur gör oss ännu äldre. Men vad kan åldrande och broccoli ha gemensamt? Jo, broccoli innehåller ett ämne som verkar sakta ner vårt åldrande, och jag ska förklara hur!

 

NAD+ (nikotinamidadenindinukleotid) är ett ämne som har en väldigt central roll i cellens energiproduktion, men tyvärr så avtar det kraftigt med åldern. Utan tillräckligt med NAD+ så kan cellens metabolism inte fungera ordentligt vilket ger en rad effekter i kroppen så som bland annat sänkt ämnesomsättning och åldersrelaterad viktuppgång, sänkt insulinkänslighet, minskad fysisk aktivitet, sämre syn och immunförsvar, minskad bentäthet och sämre muskelfunktion. Forskning gjord på möss har dock visat att tillskott av NAD+ inte ger någon positiv effekt. Men det gör däremot tillskott av något annat, nämligen Nicotinamide mononucleotide (NMN) som är ett förstadie till NAD+. Tillskott av NMN har visat ge en ökad koncentration av NMN i blodet, vilket sedan snabbt har omvandlats till NAD+ i kroppens olika vävnader.

 

I studien gav man möss NMN från 5 månaders ålders till och med att de blev 17 månader (medellivslängden för en labbmus är 24 månader). De möss som fick tillskott av NMN visade sig ha bättre syn, immunförsvar, muskelfunktion och bentäthet som äldre än sina muskompisar i kontrollgruppen. De vägde dessutom mindre samtidigt som de var mer fysiskt aktiva och hade bättre insulinkänslighet. Det intressanta var dock att förbättringarna först visade sig när mössen blev äldre! Unga möss producerar nämligen tillräckligt med NMN varför ett tillskott då inte ger någon effekt.

 

Så vad kan vi göra med den här informationen? Ja vår cellandning fungerar ju på samma sätt som mössens varför ett tillskott av NMN tros vara en bra idé på ålderns höst även hos oss människor. Rent NMN är inte tillgängligt för allmänheten, MEN vi kan förstås hitta det i vanlig mat också så som broccoli, kål, gurka och avokado. Wohoo!

 

/M

Orsakar inflammation åldrande?

Orsakar inflammation åldrande?

.. eller orsakar åldrande inflammation? Inte en helt lätt fråga. Nu pratar vi om kronisk inflammation enbart. Jag tror inte att någon vet exakt vad som är hönan och ägget, men i det här inlägget ska jag försöka reda ut om det spelar någon roll. Vi vet att inflammation är den enda biomarkören som kan koppla ihop människor med hög ålder, men frågan är om inflammation är en orsak eller ett resultat. Orsakar inflammation åldrande? Detta kommer att bli en serie inlägg, där detta blir Del 1 som börjar med att beskriva orsaken bakom inflammatoriska processer.

 

Med åldern så får vi en högre inflammationsgrad i kroppen, en så kallad “tyst” inflammation som inte tar sig i uttryck som feber eller andra typiska tillfälliga sjukdomstillstånd. Istället verkar den i det dolda över hela kroppen där den orsakar nedbrytning och dysfunktionalitet av vävnad. Vad är åldersrelaterade sjukdomar? Demens är ett exempel på en sjukdom som är starkt kopplad till inflammation, liksom cancer och åderförkalkning av våra blodkärl. Men även nedsatt muskelfunktion och minskad muskelmassa, svagare skelett och minskad stabilitet i all typ av stödjevävnad är ett resultat av inflammation. Åldern gör en också betydligt mer infektionskänslig. Men hur kommer det sig att vissa verkar åldras med elegans medan andra blir sjuka och “svaga” relativt tidigt?

 

I nästa inlägg kommer jag att gå in på varför just ålder påverkar inflammationsgrad, medan det här inlägget kommer att börja rota i de olika mekanismerna.

 

Reaktiva syremolekyler

ROS (reactive oxygen species) fungerar som ett viktigt signalämne inuti cellen när ett ämne “knackar på dörren”, dvs när ett ämne fäster vid en receptor på cellens utsida. Då sätts en rad av processer igång för att berätta för cellen vem som knackar på dörren och vad den ska göra med det. Det kan vara allt från hormoner till byggstenar. Detta kallas för signaltransduktion för den som vill veta det. I normala kvantiteter så kan cellen hantera ROS (med hjälp av antioxidanter) som gjort sitt innan de reagerar med friska proteiner och förstör dem. Problemet uppstår istället när det blir alldeles för många reaktiva syremolekyler som reagerar hej vilt och försämrar funktionen hos proteinerna, och därmed cellen. Cellen delar sig sedan och kopierar över felet till de nya cellerna. Felet blir “bestående”.

 

Vad skapar ett överflöd av reaktiva syremolekyler?

Rökning, alkohol och skräpmat är några exempel.

(Men att äta en kost full av socker och snabba kolhydrater är faktiskt också en stor risk för våra celler. När glukos används som bränsle så orsakar det betydligt mer fria syreradikaler i förbränningen än ketoner som kommer från fett.)

 

Mitokondrier

Mitokondrier är våra små kraftverk i cellerna, som skapar energi i form av ATP som sedan är själva bränslet för cellen. Som jag skrev lite om ovan så är energiförbränningen en stor orsak bakom reaktiva syremolekyler, och det här sker i mitokondrierna. När de reaktiva syremolekylerna inte kan tas om hand i tillräckligt snabb takt, så kan de förstöra mitokondriernas DNA. Det gör att energiproduktionen fungerar sämre, vilket i sin tur skapar ännu fler reaktiva syremolekyler.

Cellen har ju en programmerad celldöd som heter apoptos vilket innebär att cellen ska självdö om den inte fungerar som den ska. Detta gör den utan att ge ett inflammationssvar som i så fall också skulle skada närliggande vävnad. Med åldern så minskar den förmågan just pga nedsatt funktion hos mitokondrierna vilket leder till ökad inflammation. Det i sin tur tar sig i uttryck i det vi kallar för åldersrelaterade sjukdomar, som jag skrev några exempel på ovan.

 

Vill du läsa mer om hur socker orsakar inflammation i övrigt? Läs ett tidigare inlägg HÄR.

 

Nästa inlägg kommer att handla om hur hormoner påverkar åldrande, och särskilt våra könshormoner som ju avtar med åren! I sista inlägget går jag in på epigenetiska faktorer, dvs vad och hur stor effekt vår livsstil har.

 

/M

Energi från kolhydrater vs fett

Energi från kolhydrater vs fett

Kolhydrater, fett och ibland även proteiner kan användas för att tillverka användbar energi av kroppens celler. Detta görs inuti cellen av de så kallade mitokondrierna, ett sorts kraftverk. Hur många sådana en cell har beror på vad för typ av cell det är. Till exempel så har hjärta, hjärna och lever flera tusen mitokondrier i varje cell, medan andra “bara” har runt 500 stycken. Glukos är alltså inte energi i sig, men det kan vara med och bilda energi iform av ATP-molekyler via citronsyracykeln. Detsamma gäller för fett, och som sagt även vissa typer av proteiner.

Hur som helst, så kommer idag en förklaring till varför kolhydrater kan skada kroppen genom att skada cellernas förmåga att bilda användbar energi. Minskad energi gör att cellerna fungerar dåligt, felaktigt eller till och med inte alls.

Vi tillverkar fria radikaler, dvs reaktiva syremolekyler hela tiden. Det är en del av vår ämnesomsättning och helt naturligt! Men det är skillnad på hur mycket som bildas beroende på om det är kolhydrater eller fett som går in som råvara i cellen. Utöver det så har även insulin en stor inverkan, vilket ofta (men inte alltid) ackompanjeras av just kolhydrater.

Kolhydrater kan inte bilda energimolekylen ATP direkt. De måste gå via glykolysen för att bilda pyruvat, vilket sedan i sin tur bryts ner till acetyl-koenzym A som därefter går in i citronsyracykeln. Ut kommer sen ATP, användbar energi. Vad gäller fett så bryts det ner till fria fettsyror som sedan genom betaoxidation omvandlas till acetyl-koenzym A. Båda kan helt enkelt användas, men av kolhydrater så bildas det en betydligt större mängd slaggprodukter i form av reaktiva syremolekyler. Dessa kan skada ditt DNA, dina mitokondrier och andra proteinkedjor.

Insulin stimulerar ämnena Akt och mTOR, vilka verkar anabolt, det vill säga celltillväxt. Jättebra! Men inte alltid. När dessa är igång så kan nämligen inte andra ämnen som exempelvis AMPK utsöndras, vilket signalerar cellstädning och reparation av skadade proteiner. Om insulin alltid är högt, så är AMPK därför nästan aldrig aktivt, vilket gör att mer och mer skräp ackumuleras i cellen, och den får svårare och svårare att producera energi.

Mitokondrier har ett häftigt sätt att reparera sig på. Om en mitokondrie är skadad och inte kan tillverka energi på et bra sätt, så går den ihop med en annan frisk mitokondrie, fusion helt enkelt. Den sjuka mitonkondrien städar upp sig själv med hjäp av den friska, och när de går isär sedan så finns det två friska mitokondrier. Tyvärr blir det här svårt när det finns en massa skräp liggandes i cellen. Städning av cellen är därför nödvändigt för friska mitokondrier.

För mycket glukos och insulin tillsammans bildar alltså många fria radikaler som skadar mitokondrier, DNA och andra proteinkedjor samt hämmar städningen i cellen vilket gör att sjuka mitokondrier inte kan hela sig. Detta i sin tur leder till att sjuka mitokondrier ackumuleras i cellen vilka inte kan tillverka energi på ett bra sätt, vilket skapar ännu fler fria radikaler. En väldigt ond cirkel helt enkelt. Men detta händer självklart inte under ett års tid, utan det sker över tid, och det är ingenting som man märker av. Kroppen byter alltid bort långsiktig hälsa mot kortsiktig hälsa, vilket gör att du förmodligen känner dig kärnfrisk i unga år. När symptomen sedan trillar fram så är det ofta väldigt långt gånget.

Omvandlingen av glukos till pyruvat och sedan acetyl-koenzym A sker inte av sig själv. Det är enzymer som kickar igång de här processerna, och för att de ska finnas så behövs vitaminer och mineraler. Exempel är vitamin B1, B2, B3, B5, magnesium och liponsyra. Utan dessa kan cellen helt enkelt inte utvinna energi på ett bra sätt. Detta resulterar i ännu mer slaggprodukter inuti cellen som den har svårt att göra sig av med. Ytterligare en ond cirkel.

Processade kolhydratkällor innehåller få eller inga näringsämnen än motsvarande fett- pch proteinrik mat. Som om det inte vore nog så binder kolhydrater till många vitaminer och mineraler och hindrar dem att tas upp av kroppen.

Vissa delar av kroppen kan bara använda glukos som bränsle, exempelvis några celler i hjärnan. Men man behöver inte ha ett insulinpåslag för att få in glukos i cellen. Dessa celler har nämligen receptorer som sitter utanpå, vilket gör att de kan ta upp glukos från blodet när de vill. Behovet av glukos för alla dessa celler sammanlagt är runt 20 g, och det kan kroppen tillverka själv om man ligger extremt lågt på kolhydrater via kosten. Dock så är det väldigt få människor som ligger under 30 g kolhydrater per dag.

Det är inte farligt att äta kolhydrater. I lagom mängd. Men att ha ett konstant insulinpåslag under hela dagen, varje dag (som väldigt många har) ÄR skadligt. Och dagens inlägg handlade bara om vad det gör med mitokondrierna inuti cellen.

/M